Det är ont om sjuksköterskor. Och plattläggare och byggnadsingenjörer och kockar. Andra jobb kommer att försvinna. Maskinskrivare är ett utdött yrke idag och den som eldar pannan i ett ånglok, gör det på en museijärnväg, ofta ideellt. Som arbetsmarknaden ser ut idag så kommer den inte att se ut i morgon. Det är egentligen det enda vi kan veta, att det kommer att ändra sig. Och även om jobben är desamma är risken eller chansen, hur vi väljer att se på det, stor att innehållet förändras.
– Jag behöver inte kunna nåt om datorer, jag ska bli hantverkare, kunde en ung människa säga för tio-tjugo år sedan. Idag läser snickaren ritningen på nätet och bonden tillbringar timmar framför skärmen.
I Finland har man infört programmering som en del av matematikundervisningen i de nya läroplanerna. I England är computing ett eget ämne.
Många av jobben kommer inom den offentliga sektorn. För ja, den gemensamma sektorn skapar jobb, den också. Men även där ändrar jobben karaktär. Lärare, tandsköterskor och bygglovshandläggare har delvis andra uppgifter i dag än när majoriteten i yrket utbildade sig.
För att arbetsmarknaden ska fungera krävs flexibilitet på många områden. Det kunskapslyft som regeringen nu lanserar som en nödvändig del av Sveriges nya jobbagenda kommer inte en dag för tidigt. Det handlar naturligtvis om att utbilda de som inte har något jobb för att passa till de yrken som är lediga.
Men det gäller i kanske lika hög utsträckning att lära sig nytt för den som redan finns på arbetsmarknaden - för att klara förändrade arbetsuppgifter eller för att gå vidare och lämna plats åt någon annan. Eller för att skapa nya jobb.
Med mer digitalisering och fler och effektivare robotar i rutinjobb krävs annan kompetens än den vi vant oss vid och utbildat oss för. Att lära nytt och förkovra sig är ett naturligt inslag i alla jobb. Ta städbranschen, där kommer inte bara nya material att hålla rent och nya metoder att göra det på. Dessutom behöver de anställda veta vilka ämnen de hanterar, om de kan skada och hur det i så fall undviks.
Nu behöver det livslånga lärandet bli verklighet. På riktigt. Steg ett blir att se till att alla unga skaffar sig utbildning. Risken för arbetslöshet är flera gånger större för de utan gymnasiekompetens.
Det tycks vara viktigare att överhuvudtaget ha en gymnasieutbildning än på vilket program. Gymnasiekompetens är nyckeln till det framtida arbetet.
När regeringen nu får börja arbeta efter egna prioriteringar genomförs kraftiga och strategiska investeringar inom högskola och universitet men också i folkbildning och vuxenutbildning. Med traineejobb för unga arbetslösa och möjligheter att kombinera jobb och yrkesutbildning ökar jobbchanserna betydligt. Samtidigt bidrar välutbildad arbetskraft till utländska investeringar och därmed fler jobb.
Det är en stor utmaning att utöka utbildningen och det kommer att kräva utbildare, lokaler och administration som inte finns på plats idag. Men alternativet är värre.