I dag firar vi Lucia, då trollsejd och mörkermakt ska betvingas, enligt Luciasången. Jag minns Luciafirandet från min egen skolgång. Från lågstadiet då jag själv var med i den skolkör som fanns, till gymnasiets ursäkt för att festa.
Däremellan de tuffa grabbarnas skratt under min solosång av Staffan stalledräng. Vi har nog alla blandade minnen från våra Luciafiranden, men att Lucia sprider en mysig stämning kan vi nog alla hålla med om. Speciellt då man myser till det runtomkring med lussebullar och pepparkakor.
Runt om i landet får vi veta att luciafiranden ställs in av den enkla anledningen att man inte får ihop tillräckligt med barn, ungdomar eller andra intresserade. Skolorna har inte längre resurser eller intresse för att hålla sig med en egen skolkör. Jag tror inte heller att lektionerna låter våra traditioner ta lika stort utrymme i dag som på min tid i skolan på 1970-80 talet.
Jenny Persson skrev för någon vecka sedan en krönika här i GT där hon frågade hur många föräldrar lär sina barn luciasånger och julsånger. Om det inte är så många, är det då så konstigt att Luciatågen blir färre och färre?
Gotlands Tidningars Gotlands lucia korades i år för 77 gången. En fin tradition som även den är ifrågasatt. Allt från att det är en skönhetstävling till att det är den med störst släkt som vann. Jag hör sällan någon diskutera varför det var bra med Gotlands lucia.
Jag har själv varit negativ, men nu när jag, som anställd på GT, sett arbetet på nära håll är jag beredd att tänka om. Gotlands lucia har nästan 50 uppträdanden på 5 dagar, och av dem är hälften uppträdanden på äldreboenden eller liknande verksamheter.
Med det extremt hårda program som Gotlands lucia och hennes tärnor har är det inte vem som helst som klara av det. För att kunna genomföra allt som är planerat måste man kunna sjunga både bra och hållbart. Med ett så pressat schema måste du också kunna jobba ihop med andra. Uttagningen, för att ta fram de sju som man kan rösta på, är med andra ord viktig och det är inte alla som klara de hårda kraven.
Risken med att Gotlands lucia ifrågasätts är att även den läggs ner. Hur skulle det drabba våra äldre?
Nu är det inte bara de som får uppleva Gotlands lucia, som får ut något av evenemanget. Varje år samlas det även in pengar till FUB, föreningen för utvecklingsstörda barn och vuxna. Förra året slogs nytt rekord, då 26 500 kronor samlades in, till glädje för FUB och dess verksamhet. Även de skulle drabbas om Gotlands lucia försvann som företeelse.
Vi kunde läsa i den krönika som Ulrica Fransson, printchef på Gotlandsmedia, att man tar åt sig av kritiken. Hon skrev, ”Men visst ska vi se över traditionen och göra bättre om det är möjligt”.
Ingenting är så traditionellt att det inte kan förändras. Om våra traditioner ska överleva måste de också få utvecklas. Om barnen får med sig traditionerna hemifrån, och om skolan har möjlighet och vilja att föra dem vidare så kommer barnens fantasi och förmåga att hitta nya vägar att utveckla dem. Då kan vi säkra att både våra äldre och FUB kan ta del av Gotlands lucia framöver, även om firandet inte ser ut som i dag eller som när vi växte upp.