Det finns en besvikelse bland öns lantbrukare att de 100 miljoner kronor som regeringen vill satsa på Gotland, som kompensation för den jobb- och tillväxtförlust, som Natura 200-området ger, inte kan satsas på primärproduktionen. Jag förstår dem, för delar av öns jordbruk kämpar hårt med lönsamheten. Men långsiktigt och jobbmässigt är det bättre att satsa pengar på olika former av förädling av öns livsmedelsprodukter.
Många livsmedelsföretagare kommer säkert ihåg försöket att 1996 göra Gotland till en nollutsläpps-ö. Många goda idéer kläcktes att ta vara på livsmedelsnäringens avfallsprodukter och använda dem som råvara i ny produktion. Få blev tyvärr genomförda. Kanske är vi nu i ett annat läge. Då skrapade kommunen, länstyrelsen, Almi och företagarna ihop en dryg miljon kronor för att göra förstudier på hur öns avfall kunde ge nya produkter och nya jobb. Idag finns 100 miljoner kronor.
Jag är helt övertygad om, att ska den gotländska livsmedelsnäringen kunna ta ett språng som ger jobb och tillväxt, måste de grundtankar som företagaren och entreprenören Günter Pauli lanserade redan 1996, nu på allvar prövas.
Då 1996 fanns långt framskridna planer på att ta vara på det varma mjölkfyllda avfallsvattnet efter att mejeriet rengjort sina tankar och rör. Detta avfallsvatten skulle bli utmärkt i en fiskodling av någon lämplig fisksort. Då blev det inte av, men nu skulle det vara möjligt.
I samma område som mejeriet finns snart Gotlands Bryggeri. Från ölframställning blir det ett avfall. Även det oerhört näringsrikt. Det kan användas till att baka bröd av eller som föda till maskar och alger. Eller till svampodling. Alger och svamp kan bli föda till fiskar, kycklingar och andra djur. Och sedan finns alltid möjligheten att använda avfallet till att framställa biogas.
I Slite finns Cementa, som släpper ut spillvärme som kan användas till uppvärmning som ger förädling av livsmedel. I övergivna stenbrott kan det ordnas fiskodling.
För att lyckas med det enkla tänkesättet som Günter Pauli lanserat krävs ett intensivt samarbete mellan politiken, näringslivet, utbildning och forskning. Då 1996 samverkade politiken med näringslivet.
Dåvarande Högskolan med Lars Magnus Lahne skrev ett samarbetsavtal, som ledde till att det under några år bedrevs utbildning på Gotlands högskola om nollutsläppstänket. En förstudie från 1996 visade att en grupp forskare ville få igång utvinning av zylitol, lignin och cellulosa ur öns skogar. Det är produkter som har stort användningsområde och rätt genomfört kan ge industriell produktion på Gotland.
Då 1996 var den kände entreprenören Håkan Ahlsten en av de ledande. Det han, Allan Larsson, Jan Larsson och flera andra gjort och gör med Burgsviken är till en del att tillämpa nollutsläppstänket. De använder forskningens nya metoder att rena en badvik.
Då var de flesta företagarna inom livsmedelsnäringen med i nollutsläppsprojektet. Håkan Jacobsson på Eskelunds bageri tog då vara på dravet från bryggeriet och bakade ett tag en limpa på rester från öltillverkningen.
För att öka förädlingen av öns livsmedelsprodukter ska Lantbruksuniversitetet, SLU agera för Gotland. Om SLU i samverkan med Uppsala Universitet och Campus Gotland lägger forskning på Gotland om vilka produkter som kan utvinnas och förädlas ur öns jordbruk och skogsbruk kan mycket bra hända. Grönt centrum skulle kunna hitta sin utvecklingsmotor, som de idag saknar, för att bli utbildningscentrum för öns livsmedelsnäring.
Ska det bli något vettigt resultat av regeringens satsning med 100 miljoner kronor för tillväxt och jobb på Gotland är nollutsläppstänket en stor möjlighet. Nu kallas det Blue economy. Kolla gärna på Blue economys hemsida och se vilka enorma möjligheter det kan ge. För att lyckas krävs ett systematiskt och långsiktig samarbete mellan politiken, näringslivet, forskning och utbildning.
Günter Pauli kommer säkerligen till Gotland om så önskas. Han är en eldsjäl och det finns många gotländska eldsjälar, som redan kan hans grundtanke för förädling av öns livsmedel. Och fler kommer att tända på det när de ser möjligheterna.
Kan det bryggeri som snart byggs bredvid mejeriet bli starten på hur näringslivet ökar tillväxten genom att samverka och ta vara på varandras avfall till råvaror som blir nya produkter? Som ger en bättre miljö och fler jobb.