Bilder är starka. De går sina egna vägar in i vårt medvetande och letar sig förbi våra intellektuella försvar. Bilden är uråldrig som kommunikationsmedel. Grottmålningar, bildstenar och muralmålningar har spritt budskap långt innan det skrivna ordet blev allmänt eller ens fanns.
De bilder som syns offentligt säger mycket om ett samhälles maktförhållanden. Vi ser dem hela tiden, flickorna och pojkarna, männen och kvinnorna, yngre och äldre.
Och mer eller mindre medvetet får vi besked om vem som bestämmer och vilka roller vi förväntas inta. Det är svårt att värja sig eller argumentera mot en bild. Därför är den en så viktig del av vår uppfattning av världen.
Bilden av makten är ofta bilden av en man. Ja, det har blivit bättre och Sverige ligger långt fram i internationell jämförelse. Alla regeringar har sedan 1994 vägt någorlunda jämnt mellan könen.
Men fortfarande är styrelsebilderna i företagens verksamhetsberättelser eller i rapporterande medier dominerade av män. Här ligger vi inte så långt fram.
Svenska Dagbladet har i många år granskat jämställdheten i det svenska näringslivet. Tidningen redovisar i sin senaste granskning att ett av tio bolag på Stockholmsbörsen inte har någon kvinna i styrelsen alls.
Offentligägda bolag brukar sköta sig bättre än privata. Men kvinnoandelen i statliga och privata bolag är idag lika låg även om det finns få statliga bolag helt utan kvinnor. Kommunala och landstingsägda bolag ligger bättre till med 29 respektive 44 procent.
Vi kan hoppas att det stadigt blir bättre. Syns inte kvinnorna bättre i de nyare medierna? Nej inte självklart, i Medieakademins nypublicerade Twitterbarometer över de tio mest inflytelserika twittrarna finns ingen kvinna. Jämställdheten måste erövras område för område.
Det är inte bara viktigt att synas, det handlar också om hur vi framställs. De som såg SVT-programmet Alla är fotografer i onsdags fick en grundlektion i genustänkande. Att det ska till två väletablerade medelålders män som Johan Rheborg och Henrik Schyffert för att den kunskap som funnits länge ska bli mer allmängods är i sig ett besked om hur könsbalansen ser ut.
Men det är inget skäl att inte lyssna och ta till sig. Det ÄR bra att de båda programlearna tar sig an genusaspekten. Och berättar att de börjar förstå. Precis som pappan med en utmanande utvikningsbild vid sin arbetsplats plötsligt blev fundersam vid frågan om den söta flickan på bilden var hans dotter.
Även om det långt ifrån alltid är medvetet, är det inte en slump hur människor avbildas. Val av bakgrund, poser, belysning och vinkel kan bli till tydliga könsmarkörer i fotografier. Det är skillnad på om du, i bild eller text, framställs som glatt leende med rufsigt hår eller som seriös och välkammad.
Vi har aldrig haft så mycket bilder omkring oss. Vi ser dem genom filter skapade av tradition och vanor och åratal av inlärning. Men vi kan hjälpas åt att ställa in skärpan.