I dagarna är det 50 år sedan människan klev på en annan himlakropp, månen. Neil Armstrong och Buzz Aldrin satte ned sina fötter där sedan de landat med månlandaren som deras raket Apollo 11 fört med sig.
Ett litet steg för människan, ett stort språng för mänskligheten, sa Armstrong.
Sedan 1972 har dock ingen gått på månen. Aldrin uttalade nyligen kritik att ingen varit till månen sedan dess. Han anser att det finns mer där att upptäcka.
Det var de högt uppsatta ambitionerna på politisk nivå, formulerade av USAs president John F Kennedy i början av 60-talet, att sätta en människa på månen innan årtiondets slut som var vägledande.
Så blev också fallet, tack vare anslagna resurser och hårt arbete av de inblandade på främst USAs rymdstyrelse Nasa.
Efterträdaren till Kennedy på presidentposten när månlandningen skedde, Richard Nixon, hade inte samma intresse av ett ambitiöst rymdprogram.
I valet mellan två alternativ, fortsatta rymdraketer av samma slag som Apollo eller återanvändningsbara rymdfärjor, blev det de senare.
Därmed kom rymdfärderna inte att bli längre än till omloppsbanor runt jorden. För färd med människor till planeten Mars behövs nämligen raketer av Apollos slag.
Om historiken runt månfärden, och fortsättning på visionen om att ta sig ut i rymden för människan med färd till Mars, har det varit program om på TV. I bland annat Sveriges television de senaste dagarna.
En tankeväckande serie om hur en färd och kolonisation av Mars skulle kunna gå till har sänts i SVT de gångna två veckorna. Den är producerad, och tidigare sänd, av National Geographic.
Sedan månfärden har en mängd science fiction gjorts på rymdtema, i form av tv-serier och filmer. År 2001 - ett rymdäventyr, Star Trek, Månbas Alpha, Stjärnornas krig, Alien, Armageddon, Mission to Mars, Solaris, Interstellar, The Martian, Gravity. Uppräkningen kan göras lång.
Många börjar därmed bli ganska bekanta med aspekter, problem och dilemman med rymdfärder och vistelser på himlakroppar.
Att ta sig ut i rymden kan te sig kostsamt och osäkert vad det ska ge för avkastning i form av erfarenheter och vetenskapliga framsteg.
Särskilt i ljuset av de många problem som finns på jorden i form av svält, sjukdomar, global uppvärmning, miljöförstörelse, kärnvapenkrigshot och mycket annat som borde lösas.
Obemannade rymdfärder, med exempelvis de Voyager-rymdsonder som sänts ut och andra, samt de fordon som landats och drivits lång tid på Mars, har gett mycket information de 50 åren sedan månlandningen.
Rymden är intressant och tankeväckande, både i vetenskaplig form och som science fiction. En rad frågor av olika slag kan ställas.
En är om mänskligheten. Landstigningen på månen var ju ett stort steg för mänskligheten. Och dess hem jorden rymdes sett från månen under en astronauts tumme.
Så varför kan stora klyftor samt svält och död i sjukdomar få finnas?
Borde inte mänskligheten sträva efter att fler överlever och att resurser används effektivt för att åstadkomma det snarare än till lyx för ett fåtal?