Ingrid Thunegard tar upp en viktig diskussion i sin krönika här nedanför. ”Hur skall svensk lagstiftning möta alla dessa kulturella företeelser och samtidigt tala om den viktiga mångfalden och dessutom undvika att bli kränkta?” skriver hon.
Hur skall vi i Sverige kunna bibehålla vår demokrati och vårat öppna samhälle och samtidigt hålla samhället öppet för mångfald? Hur skall vi kunna fortsätta vårt framgångsrika arbete för ett jämställt och jämlikt samhälle och samtidigt tillåta kvinnofientliga strömningar, såväl politiska som kulturella och religiösa, att öppet utrycka sig? Jag tror vi klarar det.
Historien visar på att vi lyckas anpassa både lagstiftning och samhälle, just på grund av vår öppenhet. Affären med miljöpartisten Yasri Khan talar sitt tydliga språk. När han vägrar ta kvinnor i hand visar han upp ett beteende som är tillåtet, men inte accepterat, i Sverige.
Vi har i Sverige rätt att anse att ett handslag är ett för intimt sätt att hälsa på, även om det är just genom handslag vi hälsar i Sverige. Vi har också rätt att ha en fullkomligt märklig syn på kvinnor och deras rättigheter. Men Yasri Khan, eller andra med märkliga sett, är inte lämpliga som politiker i partier som förespråkar jämställdhet. De är däremot inte olämpliga som politiker i partier som är för deras märkliga sätt, om det nu skulle finnas sådana politiska partier.
Precis som de politiker som drar omkring med järnrör på stan och kallar kvinnor för horor, inte är välkomna i alla partier, men kan sitta i högsta ledningen i andra. Det är inte bara de nya flyktingströmmarna som ger oss anledning att tänka till. Det sker ständigt förändringar i vår kultur och våra beteenden ändras därefter. Vad har inte utvecklingen från kyrkbackens skvaller till dagens sociala medier gjort med våra beteenden? Den ekonomiska tillväxten, tillsammans med utvecklingen av färdmedel har också förändrat våra beteenden. När jag växte upp i Slite var bilresan till Visby en högtidshändelse. Vi klädde upp oss för att besöka affärerna med varor som vi inte kunde handla i Slite.
Resorna gjordes möjligen en gång per månad, men jag är osäker om det var så ofta. Idag är det inte ovanligt att Svenskar årligen tillbringar flera månader utomlands. I Sverige är det till exempel inte längre tillåtet att våldta. Inte ens sin äkta hälft sen det blev olagligt 1965. De som ändå praktiserar denna gamla svenska sed kan dömas i domstol oavsett kulturell bakgrund. Även könsstympning är olagligt, även om viss manlig omskärelse är tillåten. När utvecklingen av den personliga integriteten och människans egna rätt att bestämma över sin egen kropp fortsätter ser vi också att lagstiftningen följer med, om än långsamt.
Lagstiftningen när det gäller diskriminering, hets mot folkgrupp, ofredande och ärekränkning har varit bra, men hänger inte med i den tekniska utvecklingen. Personer som framför hot och hat via sociala medier måste kunna dömas. Däremot blir det svårt att komma på en lösning för att människor som inte utsatts för brott inte skall känna sig kränkta, då just rätten att känna sig kränkt är djupt rotad i vårt svenska samhälle.