Förra veckans stora politiska fråga blev, trots ett välmatat fullmäktige, nyheten att SAS drar ner på avgångarna till och från Visby. Helt naturligt reagerar ledande politiker och Landshövding Anders Flanking negativt på beskedet från SAS.
Länsstyrelsens ståndpunkter om flyget och SAS beslut om neddragning innehåller bland annat en punkt om att flyget är oerhört viktigt för Gotlands kommunikationer med fastlandet och inte minst Stockholmsregionen, och en förutsättning för Gotlands utveckling. Landshövdingen och länsstyrelsen är också negativa till att SAS haft en bristfällig dialog med gotländska aktörer inför ett beslut som påverkar det gotländska samhället negativt
Gotland har ett stort behov av fungerande flygtrafik på både Bromma och Arlanda. Den ordning vi haft de senaste åren med två konkurrerande flygbolag har varit mycket fördelaktig, därför kan SAS beslut bli kostsamt för gotlänningar och gotländska företagare. Ingen av oss vill nog tillbaka till den tid då bara ett flygbolag trafikerade Visby.
Men frågan är inte enkel om vi även fortsättningsvis vill att marknadskrafterna ska råda över flygtrafiken till och från Gotland. Då får vi räkna med att flygbolag väljer att lägga ner avgångar eller flyglinjer. Vi måste även acceptera att flygbolag kan gå i konkurs och vara förberedda på de följder som det medför. Alternativet är att staten går in och tar över flygtrafiken helt eller delvis, vilket känns långsökt utifrån nuvarande läge. Påståendet om att SAS redan i dag är ägt av svenska staten håller inte. Svenska och danska staten har ett gemensamt ägande som uppgår till enbart 31,3 procent, varav svenska statens andel är 17,1 procent. Med ett ägande på en så blygsam nivå och i ett aktiebolag är det svårt att diktera villkor som begränsar bolagets lönsamhet.
Kommunikationerna till och från Gotland är extremt viktiga på grund av ö-läget, vilket gör att snabba reaktioner från ledande gotlänningar är mycket viktiga. Vilket gensvar som länsstyrelsen och regionen får från SAS återstår ännu att se.
Det som jag blir mest förundrad över i den här historian är att företrädare för riksdagens mest marknadsliberala parti, Centerpartiet, alltid verkar bli förvånade över marknadskrafternas negativa följder. Ena dagen hyllar man marknaden och företagandet som den tillsynes enda vägen att driva verksamhet, för att nästa dag förfasas över de av marknadens val som drabbar dem eller deras väljargrupper. Är det inte SAS som väljer att lägga ner flyglinjer som inte anses tillräckligt lönsamma så är det skolor på landsbygden som på grund av det fria skolvalet tvingas läggas ner.
När man ena dagen i riksdagen mer eller mindre tvingar fram skrivningar om att statligt finansierade infrastruktursatsningar måste vara ekonomiskt hållbara, blir företrädare för Centern ändå upprörda när Svenska kraftnät lägger ner arbetet med den tredje gotlandskabeln just på grund av olönsamhet.
Marknaden är bäst på att effektivisera verksamheter, men alla verksamheter är inte möjliga att effektivisera på marknadens villkor. Därför behöver vi reglera förutsättningarna för vissa branscher eller välja att helt driva verksamheter i offentlig regi. Flygtrafiken till och från Gotland är ännu inte i en sådan kris att den behöver regleras hårdare, men vi måste vara medvetna om att det kan bli så framöver om inte marknaden själv klarar av att förse Gotland med tillräckligt bra flygförbindelser.