Vad är det som händer i den gotländska politiken? Den frågan kan man absolut ställa sig efter de senaste turerna.
Försäljningar som inte görs som de ska. Försäljningar som sen tänks rivas upp, men som sen inte tänks rivas upp. Beslutsärenden med underlag som ser bra ut, som bara rinner igenom de beslutande församlingarna, men som sen starkt ifrågasätts.
Politiker och högre tjänstemän måste våga ställa obekväma frågor. Är du invald i regionfullmäktige och har fått medborgarnas förtroende att besluta för dem i viktiga frågor har du också ett ansvar. Ett ansvar att ta beslut du själv kan stå för. Men då måste du också veta vad du tar för beslut, vilket innebär att du måste fråga tills du har fått svar på alla dina frågor. Hur obekväma frågorna än är. Hur obekväm du än känner dig.
Därför är det bra att regionen vänder på alla stenar som finns i ärendet där regionen tänkt sälja åtta attraktiva tomter i Visby. En försäljningsprocess som uppenbart har gått fel. En försäljningsprocess där den upphandlade mäklarfirman uppenbart har tagit genvägar. Men genvägarna är godkända eller inte ifrågasatta av regionens ansvariga tjänsteman.
Men hur frågan än beslutas så kommer det att finnas personer som drabbas. Om försäljningen godkänns finns det personer som haft en dröm om ett eget boende på Gotland och i Visby som inte fått chansen. Om försäljningen rivs upp får de som drömt, en ny chans, men samtidigt kan de som har trott sig fått sin dröm uppfylld och som handlat utifrån det, drabbas ännu hårdare. Allt för att försäljningsprocesserna som gjorts, under lång tid glidit från det avtal som finns till en mer ”flexibel” process.
En bov i dramat är regionens ekonomi. De nationellt välkända kostnadsökningarna för hälso- och sjukvård slår hårdare mot Gotland som region än mot kommuner. För i region Gotland drabbas även de kommunala verksamheterna och följdriktigt är även de utsatta för tuffa sparbeting. Sparbeting som alla anställda känner till och känner sig hotade av. Här är det viktigt med att regionledningen är uppmärksam på de problem som det innebär.
När personalen står inför risken att antingen de själva eller deras arbetskamrater blir uppsagda blir uppfinningsrikedomen stor för att hitta andra lösningar. Idéer på besparingar eller nya inkomster blir omfångsrika. Vilket är bra. Ingen idé är för dålig för att läggas fram. Men det finns också risker att pressen blir för stor och att man tar fel beslut då man är rädd om sitt jobb. Vilket bara är mänskligt. Men de här riskerna finns när personal satt under press att mer eller mindre jagar pengar till sina egna anställningar.
Därför måste regionledning, politiker och högre chefer verkligen vara medvetna om detta och ställa alla obekväma frågor. Annars kan de märkliga turerna bli ännu fler.