Tillväxten har kommit på fötter. Eller kanske snarare hjul. Region Gotlands tillväxtprojekt har under ett par dagar turnerat runt på ön och träffat företagsamt och energiskt folk överallt. Tio stopp blev det och då hanns inte alla med, enligt projektledaren Peter Lindvall. Antalet projekt på gång är mer än hundra och fler väntar i kulisserna.
Alla projekt kanske inte fullbordas. Några växer säkert eller ger upphov till andra. Det viktiga är att människor har framtidstro och vågar satsa på Gotland.
Högaktuell nu är besöksnäringen där huvudsäsongen står för dörren. Hittills är tongångarna positiva och det talas redan om rekordår. Jag får väl akta mig för att bli för positiv här, socialdemokrater ska ju enligt Eva Bofrides definition vara mer för det tråkiga. Men faktum är att det finns en hel del goda tecken. Om inte algblomningen slår till eller regnet strilar ner hela juni talar den svaga kronan och ett gott bokningsläge för en bra sommar. Gotland uppmärksammas ofta positivt; Svenska turistföreningens tidskrift lyfter till exempel fram Närsholmen i sitt senaste nummer.
När nu B7-samarbetet med alla stora Östersjö-öar har krympt ihop är det smart att ta vara på de gemensamma erfarenheter, förutsättningar och utmaningar som finns mellan Bornholm, Åland och Gotland. Hållbar turism är också temat för en konferens på Bornholm i dagarna.
Den danska yrkeshögskolan står som värd för konferensen. De andra öarna brukar vara avundsjuka på Gotlands universitetscampus men när det gäller yrkeshögskolekurser har Gotlands tilldelning genom åren varit pinsamt klen. Det borde vara självklart att varje län får möjlighet att stänga det kompetensgap som också gotländskt näringsliv känner av. Tillgång till rätt arbetskraft är en viktig del av näringslivsklimatet. Nu ligger i alla fall alerta Kompetenscentrum i startgroparna för en turismutbildning gemensam med de andra öarna.
På tal om företagsklimat väntar vi med spänning på Svenskt näringslivs ranking som brukar presenteras så här års, följd av borgerlig kritik mot den rödgröna regionledningen. Och visst har det funnits saker att förbättra men någon uppsjö av alternativa handlingsförslag har vi sällan sett.
Det är bara en del av företagarna på ön som deltar i den del av mätningen som handlar om bedömning av läget men det ger en fingervisning om trender åt endera hållet. I övrigt redovisar mätningen alltid en hel del fakta, till exempel att Region Gotland har en större andel entreprenader i förhållande till den totala omsättningen än de flesta av landets kommuner. Regionen är en stor upphandlare och kund hos näringslivet och för många en förutsättning för att verksamheten ska gå runt.
Därför är det risk att regionen tar till ett tveeggat vapen i spartider. Många medborgare vill gärna se att regionen hyr färre lokaler, köper mindre material och drar ner på representation. Det kan säkert finnas skäl till det men väljer regionens olika verksamheter bort externa tjänster drabbar det den som tillhandahåller tjänsten. Här har regionledningen en delikat balansakt att genomföra.