En av de stora skillnaderna mellan mig och min kollega på Gotlänningen, Eva Bofride, är våran bakgrund och de frågor vi brinner för.
När någon kritiserar LO eller något av LO:s förbund reagerar jag med min LO bakgrund med ryggraden och går i försvarsställning. För Eva Bofride har kritik mot media och journalisternas arbete samma trigger. När någon på något sätt kritiserar media eller journalisters arbete reagerar hon med ryggraden och går i försvarsställning. Vilket hon visade tydligt i sin ledare 28/12.
När Björn Jansson (S) använder sig av yttrandefriheten och ger media en släng utifrån de erfarenheter han har, går Eva Bofride i taket. Hon jämför genast Björn Janssons kritik, med den politiska vilden Hannes Müllers försök att straffa media som inte skriver som han vill. Jag ser däremot en stor skillnad på deras respektive sätt att ta sig an sin kritik mot media.
Media måste också få granskas och den kritik som riktas mot media måste inte alltid vara så kraftig att den leder till anmälningar till de olika granskningsorganen som Eva Bofride nämner i sin ledare.
När personer vars uppdrag är att styra nyhetsflödet på sina sidor, på annan plats i samma media kraftigt, generaliserat och raljerande kritiserar politiska beslut, kan man absolut ifrågasätta deras politiska agenda. När det dessutom upprepar sig blir frågan om de verkligen kan ses som politiskt obundna. Men detta har Eva Bofride inte nämnt eller reflekterat över i sina ledare.
Vi som någon gång haft med nyhetsutbildning att göra har fått veta att ”hund bet man” inte är en nyhet medan ”man bet hund” är en nyhet. När media då granskar politiker och politiken blir det därför mer fokus på det som inte fungerar så bra. Krigsrubrikerna om de stora prognoserade underskotten i våras och under sommaren, följs upp med notiser eller infällda texter om att prognoserna nu pekar mot plus.
När majoriteten beslutade om att ge, vad Eva Nypelius (C) döpt till, frikort för vården, fick kritikerna stort utrymme. Många var de borgerliga politikerna som ifrågasatte beslutet och även dess laglighet som fick utrymme i media. Men bara på denna sida följdes det upp att den nu högljudda borgerligheten tidigare tagit liknande beslut.
I gårdagens GT hade jag en debattartikel om hur SVT handskats med sanningen i ett reportage. SVT:s, i det reportaget, dåliga journalistik fick följden att politiker och tjänstemän i Trelleborg hotades. Inte för något de gjort, utan för något som rapporterats i media. Nog för att de som riktat sina hot mot personerna i Trelleborg har ett eget ansvar, men de som förmedlar nyheter har ett betydligt större ansvar att se till att rapporteringen blir rätt.
En fri press ska också vara fri att kritisera, även om du är politiker. Och en bra fungerande fri press tar också kritiken på allvar, granskar sig själv och gör de förändringar som de själva eventuellt anser sig behöva göra. En dåligt fungerande press stoppar huvudet i sanden eller går till motattack, utan den självinsikt som krävs.