I går kom beskedet om att Gotland åter blir militariserat. År av neddragningar inom försvaret från samtliga regeringar sen i princip 25 år tillbaka har nu vänts.
Glasnost, Berlinmurens fall och den fredssträvande perioden som följde är nu ett minne blott. Rysslands nationalistiska och aggressiva politik ger dåliga vibrationer och ekon från förr. Rysslands annektering av Krim och konflikten i Ukraina är exempel på den nya utrikespolitiken som Putin står för. Därför känns det skönt att vi nu återfår en permanent militär styrka på ön.
Så kom då sanningen fram till slut. I går skrev Eva Bofride, politisk chefredaktör på Gotlänningen så här om vilka lösningar som oppositionen hade på den gotländska sjukvårdens ökande kostnader. ”För oppositionen hade samma lösningar som majoriteten.” Ok, det är inte så jag upplevt debatten hittills. Jag har snarare uppfattat att oppositionen anklagar majoriteten för att inte göra vad de kan för att hindra underskotten. Men nu har, enligt Eva Bofride, majoriteten gjort det som man faktiskt varit överens om.
Då återstår fråga om varför den politiska oppositionen inklusive Eva Bofride håller så hög ton då de sparförslag de varit överens med majoriteten inte fungerar fullt ut och då man bevisligen inte har några fler egna förslag. Det enda svar jag kan komma på är att de försöker utöva ett politiskt fulspel. Jag hoppas verkligen väljarna ser igenom de försöken, eller att oppositionen byter taktik och hjälper till med konkreta förslag för att lösa problemen.
I frågan om nya storregioner har jag min bild klar för mig. Gotland behöver införlivas i en ny storregion utifrån de utmaningar som vår sjukvård står inför. Däremot blir jag mer och mer skeptisk till om vi bör gå samman med Stockholm i den nya regionen. I gårdagens Expressen hade finansminister Magdalena Andersson (S) och Erika Ullberg (S), Finanslandstingsråd i opposition i Stockholms Län en debattartikel som skrämmer mig.
Debattartikeln beskriver de extremt dåliga affärerna som det borgerligt styrda Stockholms läns landsting gjort under de senaste mandatperioderna. Den senaste är ”stödstrumpeaffären” som media uppmärksammat stort. 6 000 kronor för stödstrumpor och ett avtal där landstinget avsagt sig krav på leverantören om något blir fel.
Sen tidigare har bygget av Nya Karolinska universitetssjukhuset kritiserats dels för det blivit 10 miljarder dyrare än beräknat, men också för att den borgerliga majoriteten vägrar göra en fullständig revision kring bygget för att ta reda på vad som gått fel.
En annan affär som inte blivit bra var försäljningen av vårdcentralen Serafen. En försäljning som verkligen ger andra perspektiv på vår egen Gneabaffär. Serafen såldes för ett pris som var mindre än 5 procent av dess värde, medan samma siffror för Gneabaffären är 47 procent, hårt räknat.
Skillnaden är att Gneab är ett aktiebolag där personer kan ställas till svars, medan landstinget bara ställs till svars vid landstingsvalen. Trots affärerna med Serafen och Karolinska fick den borgerliga majoriteten nytt förtroende i valet 2014, vilket skrämmer mig och får mig att undra hur bra den gotländska vården kommer att bli i en storregion med ett borgerligt styrt Stockholms län landsting.