Det dyker upp då och då i borgerlig press, det där med att skatt är medborgarnas pengar. Och det är det ju. Det som betalats in i skatt äger vi gemensamt. Fast det är sällan det som avses. I stället brukar det i olika former och med olika kraft framföras att det egentligen är medborgarnas alldeles privata pengar som stat och kommun lägger beslag på. Oftast landar resonemanget i att skatterna är alldeles för höga och borde sänkas. Det har varit det borgerliga standardreceptet länge nu.
Det som brukar fattas i resonemanget är vad skattemedlen används till. För att det ska bli några skatter överhuvudtaget behövs nämligen inte bara arbetstillfällen som ger inkomst som i sin tur kan beskattas. Det behövs arbetskraft också. Ingen föds fix och färdig för arbetsmarknaden. Det går åt rätt mycket resurser för att få fram en vuxen individ som kan läsa och skriva och räkna plus en hel del annat som krävs även för så kallat okvalificerade arbeten. År 2013 kostade till exempel en elev i grundskolan i snitt 95 000 kronor och en gymnasieelev 109 900. Skolskjutskostnader tillkommer. Liksom yrkesutbildning, forskning, fortbildning och annat som samhället står för eller subventionerar.
De där jobben som vi behöver så väl och som lägger grunden till vårt välstånd kräver också en hel del av vad vi kan kalla infrastruktur i vid mening. Det krävs vägar att ta sig till jobbet på, barnomsorg medan föräldrarna jobbar, sjukvård och socialförsäkringssystem när blindtarmsinflammationen eller benbrottet är ett faktum. Ja, det krävs en rätt stor apparat från mödravård och förlossningsavdelning till begravningsväsende för att vårt samhälle överhuvudtaget ska ha några som arbetar. Och för att vi ska kunna ha ett bra och tryggt liv utanför jobbet. Om allt det där skulle betalas fullt ut med ”egna” pengar i stället för gemensamt i form av skatt skulle det säkert bli billigare för en och annan. Det skulle i alla händelser medföra betydligt större klyftor och otrygghet, att många utestängdes och att totalkostnaden blev högre. Stora gemensamma system är billigare och ger upphov till mindre administration än många alternativa försäkringslösningar.
Hur stor del av all den här infrastrukturen som ska finansieras genom skattesystemet kan vi ha olika uppfattningar om. Liksom vilka skattebaser som ska användas. Här finner vi många av de politiska skiljelinjerna mellan partierna Det är bra att vi diskuterar det. Liksom att vi ständigt funderar på hur de offentliga medlen bäst kan användas.
Ingen är betjänt av slöseri med gemensamma tillgångar. Därför är det viktigt med insyn, information, revision, fria medier och ansvarsutkrävande. Alla som såg SVT:s Uppdrag granskning från Östhammars kommun i onsdags kväll förstår vad jag menar.
Det kan förstås låta bättre att statskassan minskas med uteblivna skatteintäkter än med utbetalda bidrag. Varför ska pengar gå omvägar? Men nu är ju inte de faktiska pengarna inne i något stort statligt kassavalv och vänder. Nästan alla transaktioner idag sker via datorer, inte med klingande mynt och prasslande sedlar. Det administrativa arbetet är nog undefär detsamma för avdrag som för bidrag och resultatet detsamma, det vill säga mindre skattepengar att använda till något annat.
Den som vill hävda äganderätt till alla intäkter måste också ta på sig ansvaret för alla utgifter.