Det svänger i politiken. Ibland fort. Det har vi fått bekräftat de senaste veckorna. Nu är det inte bara här på Gotland det rör på sig. I riket har 456 fullmäktigeledamöter redan hoppat av sedan valet i höstas rapporterar Dagens Samhälle. Ibland finns det mycket goda skäl. Några kommunpolitiker har till exempel blivit statsråd. Men en och annan överraskades säkert av en oväntad valframgång som ledde till uppdrag som aldrig var meningen. Sensmoralen i det är att inte ställa upp på listan utan att också vara beredd att ta platsen det kan leda till. Personröster kan ändra på det mesta.
Också på riksplanet händer det saker. Mitt i diskussionerna om Jan Björklunds framtid som FP-ledare sprang Göran Hägglund förbi och överraskade alla med sitt avgångsbeslut. Kristdemokraterna får nu fler partiledarkandidater för varje dag. Det är ett styrketecken att många vill leda partiet. Samtidigt ser vi en uppgörelse mellan olika riktningar där det gäller att visa vilka som är starka och har flest anhängare.
Mycket talar för att striden till slut kommer att stå mellan Acko Ankarberg Johansson och Ebba Busch Thor. Där står partisekreteraren Ankarberg Johansson närmare Hägglunds allmänborgerliga linje medan kommunalrådet Busch Thor ligger åt det moralkonservativa hållet och var en av dem som stödde Mats Odells uppror för tre år sedan.
Övriga potentiella eller faktiska kandidater som Jakob Forssmed, Emma Henriksson och Penilla Gunther är mindre kända och det har betydelse, särskilt för ett litet parti. Det är onekligen en fördel att ha visat upp sig medialt i större sammanhang.
Politikers rykte kan också växla snabbt. Före jul utmålades Stefan Löfven rätt allmänt som en oerfaren politiker och ifrågasatt statsminister. Hans förhandlingserfarenhet avfärdades som begränsad till snävt fackliga områden. Efter helgerna konstaterade den ena borgerliga debattören efter den andra, inklusive gamla partiledare, att han lurat skjortan av oppositionens ledande figurer. Och det är ju rätt snyggt jobbat av en gröngöling utan politisk erfarenhet.
Åter till Gotland. Här har öns socialdemokrater som bekant snart bytt person på alla de tre politiska heltidsuppdrag partiet förfogar över plus en tung ordförandepost. Inte till några nykomlingar men till personer som för några månader sedan räknade med helt andra uppgifter inom politiken.
Det är inte ovanligt och oftast nyttigt att politiker byter uppdrag ibland, det kan leda till både bredare erfarenhet och förnyat engagemang. Det snart genomförda skiftet har uppenbarligen föranlett en intern diskussion om stödet till de som är beredda att dra på sig en ledartröja.
Eva Bofride väckte ett intressant förslag i sin ledare i går. Politiska sekreterare har diskuterats förr i kommunen utan att någon varit beredd att på allvar föreslå något sådant.
Gotlands fullmäktigeförsamling har landets bredaste uppdrag. Här hanteras renodlat kommunala ärenden, landstingsuppgifter och regional utveckling. Det kunde underlättas med politiska sekreterare.