Många har raljerat om feministisk snöröjning under förra veckan. Personer som av någon anledning tycker att feminism är fel, har fått vind i seglen efter den extrema snömängd som föll över bland annat Stockholm förra veckan. Mycket höhö:ande har hörts och setts.
Feministisk snöröjning så för första gången ljuset i Karlskoga 2010. Tanken bakom feministisk snöröjning är att en bil tar sig lättare fram i en decimeter snö än vad en cykel eller en barnvagn gör. Därför prioriterar man gång- och cykelbanor före körbanor. Då det är fler kvinnor som cyklar eller går har man kalla det för en feministisk snöröjning.
Jag gillar tanken med att man gör tidigare insatser för att få bort snö på gång- och cykelbanor än på vägbanor, just utifrån behovet. De som kan gå eller cykla till och från exempelvis arbetet gör dessutom miljön och sig själva en tjänst.
Nu rasslade det till och Stockholm fick förra veckan med snö än på 111 år, vid den här tidpunkten. Något man av lätt förklarliga skäl inte hade beredskap för. Vi har nämligen lagt beredskapen för snöröjning på en mycket lägre nivå än exempelvis beredskapen för räddningstjänsten. Det har med pengar att göra.
Vill vi ha en ständig beredskap för snöröjning från oktober till april så kan vi ha det, men det kostar i form av skattehöjningar. Men de som samtidig tar chansen att raljera om feministisk snöröjning gör bara det för att de inte gillar feminism.
Så de som tycker att cyklar och barnvagnar skall hålla sig inne när det är snö, medan bilister skall ha välplogade vägar kan fortsätta höhö:a. De som vill betala mer i skatt för att vi skall ha en ständig beredskap för snöröjning mellan oktober och april, kan gärna föra fram det till sina politiker, för det går att genomföra. Men att skylla ett trafikkaos, under ett snöoväder som vi inte har upplevt på över hundra år, på den feministiska snöröjningen är oseriöst.
* * *
Med ojämna mellanrum brukar de borgerliga debattörerna gnälla över det öppna samarbetet som LO-förbunden har med Socialdemokraterna. I går var det Eva Bofride på Gotlänningen som hyllade sin pappas engagemang i både Fabriks och Centerpartiet, och samtidigt ondgjorde sig över LO-förbundens öppna samarbete med (S). Jag är gärna med och hyllar alla som engagerar sig för demokrati, allas lika värde och som håller sig inom lagarnas råmärken.
Men jag är också för en öppenhet där organisationer öppet redovisar hur de arbetar. Vi vet alla att näringslivet har breda kontaktnät in i de borgerliga partierna. Är det någon som tror att exempelvis Maud Olofssons Visita inte hade samtal med de borgerliga partierna om dubbelstöten?
Jag tycker det är bra att organisationer försöker påverka politiska beslut så att de gynnar deras medlemmar, men jag ogillar att de försöker mörka att de gör det. LO-förbundens öppenhet är betydligt ärligare än näringslivets illa dolda agenda.
Sen är det väl inte så konstigt att personer som gillar borgerlig politik har problem att bli tagna på allvar i LO-fackförbunden, när de borgerliga partiernas politik medför lägre löner, sämre arbetsmiljö och oschysta villkor. Något som främst drabba LO-förbundens medlemmar.