Ska det vara tillåtet att köpa tillgång till en annans kropp? Nu har även Gotlänningens ledarsida har tagit upp Amnesty Internationals ställningstagande för att avkriminalisera prostitution härförleden. Skribenten tycks ifrågasätta protesterna mot Amnestys inställning eller i alla fall uttrycka tveksamhet. Eftersom jag hörde till de kritiska rösterna (ledare 14 augusti)) vill jag gärna utveckla min syn på saken.
De flesta av de protester mot Amnestys beslut jag har sett utgår från den svenska lagstiftningen där det är förbjudet att köpa sex men inte att sälja. Det är en viktig distinktion. Skälet till det är att köp av sexuella tjänster till sin natur oftast innebär en ojämlik relation där de (oftast kvinnor) som säljer är i underläge. Kunden kan välja att köpa eller låta bli. Den prostituerade drivs av sitt behov att dra in pengar, till hyra och mat, till droger och skulder eller till sin hallick. Ibland är prostitutionen en form av självskadebeteende.
Om det är ett brott att sälja är risken uppenbar att de prostituerade avstår från att söka sjukvård och anmäla våldtäkter och hot. Skulle den som vill sluta sälja sig söka samhällets stöd, om det överhuvudtaget finns, om hon först skulle utredas för brott? Knappast.
I den delen håller jag med Amnesty, det bör inte vara brottsligt att sälja sin kropp. Det kontroversiella är att Amnesty vill att hela hanteringen ska vara tillåten, även bordellverksamhet.
Det är få verksamheter som innehåller så många risker som sexhandel. Hot, tvång, våldtäkt, misshandel och förnedring är ständigt återkommande inslag när aktiva eller före detta prostituerade berättar.
Dessutom är risken uppenbar att handeln innefattar barn. Vem har inte sett en femtonåring som ser betydligt äldre ut? Att kontakten ofta sker via nätet gör risken än större.
Gotlänningen skriver om människor som helt frivilligt väljer att leva ett liv som samhället inte accepterar. I de fallen är det orimligt att straffa, tycker skribenten. Det är i det resonemanget det är viktigt att reda ut vem som avses. Om detta frivilligt valda liv handlar om att köpa sig tillgång till en annan människas kropp, är det lika självklart då? Jag tycker inte det.
Ja, det finns sexmissbrukare som köper sex. De bör ha hjälp och där finns mycket mer att göra. Men de flesta som köper sex är det inte, de har ett fritt val.
Och finns det ingen kund så försvinner handeln.
”De som hatar droger, prostitution, självskadebeteenden, måste försöka förstå att när någon talar om legalisering handlar det inte om godkännande”, skrev Gotlänningen. Men om något som varit förbjudet i lag inte längre är det, vad är det om inte ett godkännande från samhället?
Jag tror inte heller att hat mot företeelsen var den främsta drivkraften hos merparten av dem som kritiserade Amnesty utan en omsorg om utsatta människor.
Att utreda och samla kunskap är naturligtvis inte fel. Men nu är det inte vad Amnesty vill. Beslutet är att verka för att alla lagar mot prostitution ska bort. Och där är jag mycket glad att svenska Amnesty deklarerat att de inte tänker följa beslutet här.