Filmpolitiken Àr het just nu. Kulturministern Alice Bah Kuhnke (MP) har deklarerat att regeringen inte kommer att förnya filmavtalet som dÀrmed gÄr i graven pÄ nyÄrsafton 2016/17. Avtalet har drygt 50 Är pÄ nacken och har haft en avgörande betydelse för svensk filmproduktion. Nu ska det ersÀttas av en statlig filmpolitik, nÄgot som vÀlkomnas av vissa (till exempel Teaterförbundet och Folkets Bio) och kritiseras av andra (bland annat Moderaterna och Folkets Hus och Parker).
I förslaget ingÄr att momsen höjs och biografavgiften tas bort. PÄ kulturdepartementet finns berÀkningar som visar att ett biljettpris, som nu ligger runt hundralappen, efter förÀndringen höjs med en femma, kanske lite mer. à andra sidan har priset ökat med 70 procent de senaste 20 Ären sÄ nuvarande system har inte lyckats hÄlla nere kostnaden sÀrskilt vÀl. I slutÀnden Àr det biograferna som sÀtter priserna och film konsumeras idag pÄ sÄ mÄnga andra sÀtt Àn nÀr filmavtalet skapades.
Vad det blir av den nya statliga filmpolitiken ÄterstÄr att se. FrÄgan fÄr inte dras i lÄngbÀnk för filmproduktion Àr en mycket lÄngsiktig historia och finansieringen Àr Ànnu viktigare Àn pÄ mÄnga andra kulturomrÄden. Det har inte minst gotlÀndska filmarbetare av olika slag fÄtt lÀra sig genom Ären.
Det har gjorts hundratal filmer pÄ ön, korta och lÄnga, spelfilm och dokumentÀrer. Den gotlÀndska filmproduktionen har haft sina uppgÄngar och Äkt pÄ ett och annat bakslag. Men den har utan tvekan dragit pengar till ön.
Envisa aktörer har hÄllit liv i produktionen, ibland försörjt sig pÄ annat, jobbat pÄ fastlandet nÄgra Är, kommit igen. MÀnniskor har flyttat till Gotland pÄ grund av filmen, gotlÀnningar har skapat kontakter och förkovrat sig.
Film pĂ„ Gotland, KustateljĂ©n i FĂ„rösund och Gotlands filmfond Ă€r delar i ett nĂ€tverk med kopplingar till Stockholm-MĂ€lardalens regionala produktionscentrum, till Ăstersjöns författar- och översĂ€ttarcentrum, till den nystartade Crimetime-festivalenâŠ
Det hÀr Àr grund för tillvÀxt. Filmproduktion handlar inte bara om skÄdespeleri och regi. Det handlar om elledningar och scenbyggen, om ekonomiadministration och bullar till kaffet, om taxiresor och övernattningar.
Och det ger upphov till det som brukar kallas fotspÄrsturism. Man vill se miljöerna i verkligheten, följa hjÀltarna - eller skurkarna - i spÄren. Att miljoner tyskar ser de hittills 26 episoderna om Maria Wern, och de Ànnu kommande, kan betyda mycket för en turistnÀring pÄ bettet.
Och över alltihop svÀvar Ingmar Bergmans ande. MÄnga kan vittna om hur den mannen Àr mer kÀnd utomlands och hans rykte bidrar tveklöst till FÄrös dragningskraft.
Bergmancentret i den gamla skolan utsĂ„gs tidigare i Ă„r till ett av de fyra första âTreasures of European film cultureâ, ett slags filmiskt vĂ€rldsarv. Bara det kommer att ge besökare. Att inte ta tillvara den postuma gĂ„van frĂ„n mĂ€sterregissören vore vĂ€l bra dumt.
Region Gotland har vÄgat hÄlla liv i en filmsatsning pÄ Gotland. Med hÀnsyn till förutsÀttningarna fÄr den betraktas som rimlig. Det kan komma att visa sig vara en nyckelroll i strÀvan efter tillvÀxt och framtidens jobb pÄ Gotland.