Det dröjde innan det blev partipolitik vid gårdagens sammanträde med regionfullmäktige. Trots många inlägg i debatten om vattenskyddsområdet runt Visbys grundvattentäkter blev beslutet enhälligt och helt i enlighet med regionstyrelsens förslag.
Och den som till äventyrs väntat sig ideologiska diskussioner omkring avslutningen av köp- och säljäven-tyret inom den tekniska och samhällsbyggande verksamheten blev besviken.
Redan när den nya storförvaltningen för samhällsbyggnad bildades 2010 fanns en beställar- och utförarmodell med i planerna. Året därpå kom nästa beslut och 2012 bröts den tekniska produktionen ut och två förvaltningar bildades. Samhällsbyggnadsförvaltningen fick pengar för att handla tjänster av tekniska förvaltningen.
Som tekniska nämndens ordförande Tommy Gardell (S) kunde redovisa på fullmäktige har modellen inte uppfyllt förväntningarna. Följden blev bland annat brist på helhetssyn, otydlig organisation, oklart ledarskap och missförstånd. Att vissa fördelar finns väger inte upp nackdelarna och resultatet av att de olika delarna handlar med varandra blev ingen ökad effektivitet.
Det var intressant att notera att ingen nu stod upp till köp- och säljmodellens försvar. Det känns bra.
Först när det senare på dagordningen kom till Inger Harlevis (M) motion om utmaningsrätten i regionen blev det både debatt och votering. I den frågan finns klara ideologiska skillnader även om det i praktiken kanske inte blir så stor skillnad i utfall.
Stundvis lät det från talarstolen som att utmaningsrätten är en väldigt stor fråga av avgörande betydelse för näringslivsklimatet i regionen. Många talare hänvisade till Svenskt Näringsliv och deras undersökningar där delar av näringslivet deltar. Men deras redogörelser visar att andelen privat verksamhet är hög på Gotland.
–Hårdfakta visar att det gotländska näringslivet mår bra, sa Björn Jansson och lät sig inte lockas av Inger Harlevis och Eva Nypelius (C) locktoner att han nog egentligen tycker som de.
– Varför inte pröva, undrade Anna Hrdlicka (M)? Men det är just vad regionen gjort. Utmaningsrätten infördes på den tiden vi hade borgerlig majoritet och fanns under ett par år. Fyra förslag kom in och utreddes. Inte i något fall blev det något ändrat utförande.
Däremot måste varje utmaning som kommer in utredas. Det är väl inte värre än att utreda medborgarförslagen, menade några talare. Men har en företagare lagt ner möda på att göra ett verksamhetsförslag som kan matcha den regionen driver kräver det en hel del arbete att hantera. Det gör en del av medborgarförslagen också medan andra bygger på missförstånd eller informationsbrist och kan behandlas rätt snabbt.
Det är svårt att försvara en ordning som skapar mer administration men sällan ger utdelning, vilket exempel från andra kommuner visar.
Det är överhuvudtaget inte vanligt att kommuner har utmaningsrätt, den finns i 39 av 290 kommuner plus ett landsting. I kommuner med bra företagsklimat fungerar det ändå som någon sa. Då verkar det ju betydligt smartare att lägga krutet på att uppnå ett sådant klimat.