Försvarets Almedalsvecka har startat. Folk och försvars rikskonferens betyder marknadsföring och intäkter för Sälen, en växande vintersportort i en utflyttningskommun. Men konferensen har också betydelse för hela Sverige. ”Alla” är där, det vill säga alla som har något att säga till om när det gäller försvaret. Dessutom kommer alla som skulle vilja ha något att säga till om och alla som har något att tjäna eller förlora på försvarspolitikens utveckling åt ena eller andra hållet. Plus ett antal rapportörer, tyckare och övrigt intresserade.
Försvaret har inte tillhört de bäst gynnade sektorerna på länge. Den nedlagda värnplikten och försvarsbantningen kunde knappast ha genomförts av någon annan regering än en högerledd. Men när skattesänkningar blev överordnade allt annat förklarade statsminister Reinfeldt försvaret för ett särintresse och traditionella moderatväljare tappade hakan. Det är ingen djärv gissning att en del av de förlorade moderatrösterna i höstas hade sin grund i en avvikande syn på just försvaret. I oppositionsställning talar nu Reinfeldts efterträdare om behovet av upprustning och låter rätt lik försvarsminister Peter Hultqvist (S). Men där han talar om utrustning, fordon och övningsmöjligheter riktar Anna Kinberg Batra mer in sig mot Nato.
Motståndet mot ett Natomedlemskap har minskat men fortfarande vill en majoritet inte att vi ska bli medlemmar enligt de nationella SOM-undersökningarna. Andelen utan någon klar uppfattning motsvarar mer än en tredjedel av de tillfrågade och den siffran är tämligen konstant. Yngre åldersgrupper är mer motståndare till ett Natomedlemskap och kvinnor betydligt mer negativa än män. Sett till partisympatier vill M-, FP-, KD- och SD-väljare ha Natomedlemskap, rödgrönt röstande vill inte. Centerväljarna intar en intressant mellanställning, snarare mer mot än för.
Det bör nämnas att det finns flera senare och mindre undersökningar med olika resultat. Mätningar från Sifo och Ipsos tyder på att motståndet mot svenskt Natomedlemskap ökar igen. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har redovisat motsatsen.
Rysslands upprustning och händelserna i Ukraina parat med rapporter om försvagad försvarsförmåga har väckt förhoppningar om att Nato kan ta hand om vårt försvar och inte minst kostnaderna. Det är en felberäkning. Eget försvar kostar men biljetten till Nato är inte billigare. Försvarsalliansen släpper inte in en medlem som inte är beredd att satsa. Och att trappa upp en spänd situation med att lämna neutraliteten för en kärnvapenallians och göra Gotland till ett brohuvud för Nato skulle inte få mig att sova lugnare om nätterna. Att ytterligare polarisera världen gagnar inte freden.
Gotland kommer, som alltid numera, upp i sammanhanget. Till de mer fantasifulla inläggen får man räkna förslaget om särskild värnplikt för gotlänningar som framfördes i en debattartikel i Svenska Dagbladet i lördags av Erik Kärnekull, före detta chef för signalunderrättelsetjänsten. Det lär vi inte få se men militär närvaro på Gotland är försvarsministern långt ifrån ensam om att vilja ha. Ta den diskussionen och lämna Nato därhän.
Förtydligande av gårdagens ledare: Anna Kinberg Batra bor numera i Nacka, en annan välmående del av Stockholm.