I dag öppnar riksdagen för hösten. När det var så dags förra året, lite senare på grund av valet, var läget annorlunda och betydligt osäkrare. Då var uppdraget att hantera ett otydligt valutslag utan egentlig majoritet och tretton procents stöd till ett oberäkneligt parti som fortfarande har stora problem med att hålla rent. Ett parti som ständigt måste agera städfirma i sitt eget hus borde fundera på vad som gör att det aldrig blir rent i hörnen. Framförallt borde väljarna ägna den saken en del tankemöda.
Allianspartierna hanterade sin besvikelse över valförlusten med ett bestämt nej till blocköverskridande lösningar. Stefan Löfven fick bilda regering, ett tvåpartisamarbete som trots alla olyckskorpar fortfarande styr landet utan att ett enda statsråd måst lämna skutan. Fredrik Reinfeldt fick som bekant börja sitt regerande med att justera statsrådslistan flera gånger. Efter sin egen hastiga sorti från politiken använder han statsrådspensionen som starta-eget-bidrag medan hans företag drar in miljoner. Carl Bildt, Göran Persson med flera har kört upplägget förut. Det är inte förbjudet, men snyggt är det inte.
En del har blivit klarare sedan förra hösten. Då hade Sverigedemokraterna ännu inte röstat bort lägre skatt för pensionärer och rimligare villkor för ensamstående föräldrar, arbetslösa och sjuka. Vid budgetomröstningen kom SD ut som borgerligt parti och höll presskonferens i form av en lång och segerviss föreläsning om invandringen som roten till allt ont.
Besvikelsen blev stor när övriga partier samlade sig till Decemberöverenskommelsen. I kritiken fick SD sällskap av ett antal företrädare för framförallt Moderaterna som inte var nådiga mot sin nya partiledare.
Hon har däremot insett att valet stod mellan att komma överens med Löfven och att bli beroende av SD. Idag är det väldigt svårt att se hur en gemensam borgerlig politik skulle se ut nu när alla som bäst försöker att skapa sin egen profil.
– Det syns och ska synas att vi är fyra olika partier i Alliansen, sa Anna Kinberg Batra i SVT i söndags. Var partierna hamnar är i många fall oklart. Centern är det enda borgerliga parti som verkar stabilt just nu.
Också på Gotlandsbänken blev det turbulens när båda företrädarna byttes ut inom några månader. Moderaten Gustaf Hoffstedt gjorde ”en Filippa Reinfeldt” och tog klivet direkt från politiken till jobb inom ett affärsområde han just påverkat som riksdagsledamot. Det är inte förbjudet men snyggt är det inte.
Riksdagsöppnandet föregås av gudstjänst i Storkyrkan. Numera bjuder Svenska kyrkan in men journalister påminns om den på riksdagens hemsida.
Denna kvarleva från statskyrkan upprätthåller sin ställning genom att statschefen först går dit och sedan till riksdagen. Vill kungen stärka sig med en andaktsstund före mötet med de folkvalda står det honom fritt men varför inte i slottskapellets avskildhet.
Det är en bättre variant än att hålla en sekulär högtid som Humanisterna gör. Där talar för övrigt gotlänningen Staffan Bergström. Enligt en notis i GA talar han bara för riksdagsmännen. Att den officiella beteckningen sedan drygt fyrtio år är riksdagsledamot har GA nog glömt . Det är inte förbjudet men snyggt är det inte.