I går var det No hate-dagen. Missade du det? I så fall var du nog inte ensam. Har du tur blev du i stället kärleksbombad på nätet med en massa hjärtan och uppmuntrande tillrop.
Den här typen av välmenande evenemang känns kanske inte som den mest meningsfulla åtgärden för att motverka näthatet. Men låt inte klämkäcka uppmaningar till hjärtformade symboler stå i vägen för det underliggande och angelägna budskapet. Det finns ett näthat där ute, det är större än du vill tro och det gör livet rejält mycket sämre för många och till ett rent helvete för en del.
Låt oss för ett ögonblick bortse från alla vuxna som utsätts och hur det påverkar debattklimatet och i sin förlängning leder till aktioner. Det är värt en särskild mässa. Men det finns massor av unga människor som inte kan slå på mobilen utan kramp i magen av oro för vad som ska dyka upp på skärmen.
Mobbning är inget nytt, vi har alla varit deltagare eller åskådare i det dramat, även långt innan benämningen började användas. Det som tillkommit efter datoriseringen är att du kan utsättas under alla dygnets vakna timmar och att tillmälen och hot kan framföras utan att du vet vem som står bakom och vilka du kan lita på.
Det är svårt att inte bli berörd av SVT:s nyss avslutade serie om mobbning, ”Morgans mission”. Sällan är det så ensamt som för den som blir utstött mitt i det som borde vara en gemenskap, i ett klassrum eller på en skolgård. Och den som blivit mobbad bär erfarenheten med sig. Den följer med genom livet och leder i olyckliga fall till sociala problem, ohälsa, missbruk, brottslig verksamhet eller självmord.
Ungefär 60 000 elever upplever mobbning under ett år. Det är sju-åtta procent av alla elever. För runt 13 000 pågår det här kontinuerligt, säger Björn Johansson, sociolog och forskare vid Örebro universitet som deltagit som expert i SVT-serien. Internationellt ligger Sverige förhållandevis bra till. Vi är ett av få länder som har möjlighet att uppnå nollresultat för skolmobbning, tror Björn Johansson.
Lägre målsättning är så borde vi inte ha. Regeringens förslag om flera vuxna i skolan för ett bättre skolresultat kan också förbättra arbetet mot mobbning men det ger sig inte självt.
Färdiga antimobbningsprogram är ingen universallösning. Tvärtom behöver insatserna anpassas till varje skola och kanske till den enskilda klassen. Men att det inte finns några enkla lösningar är inget skäl att låta bli. Som vi kunde läsa i tisdagens GT kan skolan förbjuda att ett socialt forum kan användas i skoldatorerna. En del gotländska skolor har gjort så men kan inte styra vad eleverna använder på sina privata mobiler. Här behövs föräldrar och andra vuxna.
Medierådet är den myndighet som sköter den svenska delen av Europarådets kampanj No Hate Speech Movement. På hemsidan nohate.se finns information, bland annat om vad som är tillåtet och vad som går över gränsen. Där finns också tips om vad du kan göra och adresser till de som kan hjälpa till.