Förra veckan fick det höga tonläget i den politiska debatten på sociala media rampljuset på sig då den moderata kommunikatören Delmon Haffo uttryckte sig extremt dumt i en direktsändning på webb-TV.
Många av de politiska debattörerna som reagerat ser ett mönster, inte bara i den moderata mediestrategin, utan även hos andra politiska partier och sympatisörer.
En av de moderata riksdagspolitikerna som sen några år tillbaka fått en hel del kritik för sin höga ton på sociala medier är Hanif Bali. Han rättfärdigar den höga tonen, med att moderaterna och de övriga borgerliga partierna fick stå ut med mycket smutskastning från den rödgröna ringhörnan under sin regeringstid.
Nu ogillar jag det här med att ge igen eller ”det var inte jag som började”, men Hanif Bali har absolut en poäng.
Precis som Hanif Bali och Gotlänningens politiska chefredaktör Eva Bofride ofta påpekat, har den rödgröna ringhörnan hållit en för hög ton angående vad som händer i samhället. Påpekanden om en raserad välfärd har gett mörkare krafter luft under vingarna och gett deras grovt överdrivna påståenden, om ett samhälle i förfall, en viss sanning.
Visst drabbade de politiska beslut som den moderatledda regeringen tog vår välfärd, men att den var eller är raserad är grovt överdrivet. Verklighetsbilden medborgarna får, blir inte bättre av att den politiska sidan som är i opposition, kraftigt överdriver hur verkligheten är. Väljarna blir inte heller hjälpta av att de etablerade politiska blocken skyller allt dåligt på det andra blockets politik. Den retoriken ger bara sken av att ingen av dem har lösningarna på dagens problem.
Den politiska debatten skall vara tuff och hård, men också saklig. De politiska förslagen ska absolut granskas och debatteras från alla håll och kanter. Men debatten ska hållas utan de kraftiga överdrifter och rena lögner som vi nu ser bli mer och mer vanliga.
Inte bara från sidor som redan innan saknar trovärdighet utan även från mer trovärdiga källor. Debatten ska inte heller utmynna i rena personangrepp. Man kan ogilla den politik en person eller ett parti företräder, men det ger en inte rätt att gå till angrepp mot personen.
Det är absolut dags att sansa sig och jag är beredd att ta mitt ansvar. Från och med nu. För vi som dagligen skriver om politik får inte falla in i att trissa upp tonen i den politiska debatten. Något jag, nu när jag tänker efter, ser och erkänner att även jag gjort. Jag hoppas att ni läsare hjälper mig med att påminna om detta när jag i min iver drar iväg för långt. För den risken finns.
Men samtidigt måste den politiska debatten få innehålla en tuff retorik. Debatten ska väcka känslor. Både glädje, ilska och allt där emellan. Men ilskan får aldrig övergå till hat. Ilskan får aldrig övergå till personangrepp. Debatten får inte heller dra iväg med överord.
Vi behöver sansa oss, men inte bli mesiga, men vi behöver även börja föra fram lösningarna på de problem vi har i samhället istället för att gräla om vems fel det är att problemen uppstått. Så nu får vi sansa oss i debatten, men även börja se framåt, och jag skall försöka göra vad jag kan för att hålla mig så rakt på den vägen jag kan.