I veckan presenterades den nya Pisa-undersökningen, som visar elevers kunskaper i viktiga ämnen. Undersökningen ger en bild av hur de olika ländernas undervisning i de aktuella ämnena utvecklas.
Undersökningen visar att den, sen länge, nedåtgående trenden för de svenska eleverna är bruten. Viket är en stor framgång. Skolan ska ge eleverna en bra utbildning. Det arbete som främst skolans personal och eleverna gjort för att vända trenden är jätte bra, men det måste fortsätta. Vi kan inte nöja oss med att trenden vänder, utan vi måste ha en skola som ger våra elever en bättre grund att stå på.
Alla politiska partier är överens om att skolan måste förbättras. I diskussionerna hamnar ofta de stora skolreformerna som genomfördes under 1990-talet i fokus. 1991 under socialdemokratisk regering genomfördes bland annat den så kallade kommunaliseringen av skolan. 1993 under borgerlig regering genomfördes det fria skolvalet och friskolereformen.
De båda blocken skyller de dåliga skolresultaten på varandras reformer och vill från bägge håll förändra just de beslut som de andra tog. Från borgerligt håll hörs ofta att skolan skall förstatligas, men sällan vad det skulle innebära. Man kan misstänka att de vill ha tillbaka skolan som den styrdes innan kommunaliseringen, men skolan har aldrig varit helt statlig.
Staten hade till exempel makt över lärar- och rektorstillsättningar, löner, skolböcker, ekonomi, läroplaner och dimensionering av utbildningsplatser. Men lärarna var inte statligt anställda. Lärare har aldrig i modern tid varit anställda av staten. Staten hade också stort ansvar för lärarnas övriga villkor genom föreskrifter.
Statsbidrag till kommunerna var styrda till skolan, men kommunerna kunde själva fördela mellan de olika skolverksamheterna. Vilket inte ändrades av kommunaliseringen. Den förändringen gjorde regeringen Bildt genom att generalisera statsbidragen så kommunerna kunde använda dem till vad de ville.
Även läromedel var styrda från staten, men den styrningen försvann 1991. Från statlig styrning till en helt fri marknad där staten inte ens pekade på vilka basläromedel som skulle användas eller vilka läromedel som ens var godkända.
14 stora förändringar i de reformer som genomfördes på 1990-talet. Reformer som verkligen gav skolan helt nya förutsättningar. Från en mycket reglerad verksamhet, till en, jämförelsevis, nästan avreglerad verksamhet. De lärare och skolledare som var vana vid det gamla reglerade arbetssättet hade mycket att lära och komma underfund med. Sånt tar tid.
Jag kan absolut förstå varför lärare och skolledare i dag bönar och ber om lugn och ro, efter att ha fått jobba med de extremt många förändringarna som den borgerliga regeringen med liberalernas Björklund i spetsen beslutade om under deras regeringstid 2006-2014. Visst behöver det ske justeringar, men stora förändringar gör inte att skolresultaten förbättras, snarare tvärt om.
Men Pisa-undersökningen visar också på stora problem. Segregeringen mellan elever från olika socioekonomiska områden är bland de största i Europa. Där finns den stora utmaningen för skolan om vi vill ha en jämlik skola.