I torsdags var jag på en föreläsning arrangerad av bland andra Rädda Barnen med rubriken ”Sexualförbrytare söker kontakt med barn och ungdomar på internet...”.
Medverkade gjorde Eva Thored, Carina Berghök och Carin Götblad från Polisen. Carin Götblad är numera regionpolischef för Polisregion Mitt där ett team för bekämpning av nätbaserade sexualbrott mot barn och unga, startades i början av 2016, i samarbete med Nationella operativa avdelningen (NOA). I det teamet ingår Eva Thored särskild utredare vid polisen och Carina Berghök, civil it-expert.
Föreläsningen var främst riktad till föräldrar och personal som arbetar med barn, då det är de som har daglig kontakt med barnen som har störst möjlighet att förebygga, förhindra och upptäcka sexuella övergrepp på barn. Men uppslutningen i denna viktiga fråga var beklämmande låg.
Vi som var där fick oss emellertid en ordenlig tankeställare. Sexuella övergrepp mot barn har diskuterats till och från och har fått min uppmärksamhet genom den avsky jag känner, så jag trodde jag hade en bra bild av vad som pågår. Men jag blev uppriktigt illa berörd över det jag fick höra.
Internet är fantastisk, men de stora möjligheterna Internet ger oss att få kontakt med likasinnade är inte alltid bra. När det gäller pedofilers möjlighet att utnyttja och begå övergrepp på barn blir Internets frihet och snabbhet förödande för barnen. Kontakten med sexuellt material sker också betydligt lägre ner i åldrarna på grund av Internet och barns användande av Internet.
Föreläsarna gav exempel på barn i sju års ålder som i chattar, samtalsforum på Internet, använt ett språk som tydligt visar att de exponerats av sexuellt material.
I dag är det inte heller svårt att över nätet beställa livesändningar av grova sexuella övergrepp på barn. Möjligheten för förövare att lura unga barn till att klä av sig och posera mer eller mindre avklädda är också större än jag trott.
Barn har bekräftelsebehov som förövarna är riktigt bra på att spela på. Förövarna kartlägger barnen och hittar deras svaga punkter innan de på nätet ”förvandlar sig” till den person som på ett enkelt sätt kan få barnens förtroende. Sen går det fort att snärja barnet.
Föreläsningen gav bra tips på hur man som förälder, far eller mor förälder eller vuxen som arbetar med barn, kan göra för att minska risken för att barnen blir utsatta. Mycket bygger på att ha ett ömsesidigt förtroende för varandra.
Om barnen verkligen känner att de kan berätta allt för de vuxna som finns i deras närhet så är risken för att kontakten som förövaren tar eskalerar till grova övergrepp. Om alla försök till kontakt, även de som kloka barn inte faller för, uppmärksammas och polisanmäls minskar risken för att andra barn luras.
Det finns en hel del material på nätet om hur man som förälder kan göra för att minska risken för att barnen råkar illa ut. Bland annat har Rädda barnen en som heter Nätsmart handbok.
Jag hoppas också att polisernas vädjan, om att skolans läroplan ska innehålla mer om Internets möjligheter och faror, blir verklighet. För det är dags att rädda barnen från sexuella övergrepp på nätet.
Förtydligande: I gårdagens ledare kunde man få uppfattningen att den fd Landshövdingen Marianne Samuelsson stod bakom den hårda behandling som Max Hansson fick i ett bygglovsärende. Så var inte fallet, tvärt om. Samuelsson försökte få sin personal att behandla Hanssons bygglov på ett korrekt sätt. Jag ber om ursäkt för otydligheten.