Jag älskar allmännyttan! Så, nu är det sagt. Jag tycker att det är en så outsägligt klok konstruktion att det finns ett stort bestånd av gemensamt ägda bostäder. Dit du kvalar på lika villkor, inte för att du har rätt kontakter eller hiskeligt mycket pengar på banken, utan för att du köat tillräckligt länge och kan betala en skälig hyra.
Den svenska allmännyttan har tjänat och tjänar alltjämt Sverige väl, inte minst genom att den avsevärt ökar arbetskraftens mobilitet, men kanske främst genom det uppenbara: att förse så många med goda bostäder, runtom i hela landet.
Nyligen kunde vi läsa i GT (180324) om att en av den gotländska allmännyttans allra mest attraktiva lägenheter blivit ledig. Med Kruttornet som granne, ringmuren i trädgården och havet som evig kraft- och inspirationskälla, precis utanför dörren. Och hyran? Skälig. Precis som det ska vara i allmännyttan, där det inte är några konstigheter att ett av Visbys mest attraktiva lägen är tillgängligt för människor som faktiskt inte äger sin bostad sedan generationer.
Det här är ett system väl värt att bevara, och gärna förädla. Det bostadspolitiska instrumentet ska politiken hålla hårt i, det är en oundgänglig byggsten i det funktionella och starka välfärdssamhället. Bostadsfrågan spås ta liten plats i kommande valrörelse och det sörjer jag.
Dels för att S/Mp-regeringen borde påminna om vilken skillnad det gör när hyresrätten för en gångs skull satsas på - byggandet av hyresrätter har ju skjutit i höjden, bland annat tack vare det efterlängtade investeringsstödet - dels för att det ännu finns mycket kvar att prata om och framför allt göra för att balansera en bostadsmarknad som i flera avseenden är helt sjuk.
Det lär sannolikt alltid vara mer förmånligt att äga sin bostad och det är väl inte hela världen, men ett och annat skulle verkligen behöva göras för att uppnå större balans. Att avskaffa den så kallade hyrskatten vore ett steg i rätt riktning, liksom att fasa ut ränteavdragen.
Allmännyttans roll är i förändring, det är helt tydligt, och villkoren är i vissa avseenden sämre än när den började byggas upp. Detta har bland annat föranlett att verktygslådan används annorlunda. För att ha råd att bygga nytt, säljer man delar av äldre bestånd, och prövar även om bostadsrätter kan vara en framkomlig väg.
Jag var inledningsvis skeptisk till båda idéerna, det ska erkännas, men har efter många om och men tvingats inse att till exempel Gotlandshem behöver flexibiliteten i båda de nämnda verktygen, för att även fortsättningsvis vara en stabil och stark aktör för det gemensamma bästa.
För säkerhets skull vill jag dock poängtera att jag vänder mig emot resonemanget att istället för att låta Gotlandshem bygga bostadsrätter, sälja ut befintligt bestånd för ombildning till bostadsrätter. Det är något helt annat och minskar andelen hyresrätter, vilket jag inte ser något värde i, och kan dessutom allvarligt hota möjligheten att bo kvar för befintliga hyresgäster.
Artikeln om lägenheten vid Kruttornet visade så tydligt poängen med allmännyttan, och varför den måste värnas, och få växa.
Gemensamt ägda attraktiva bostäder är en otrolig vinst för oss som samhälle.
Länge leve allmännyttan!