Det mesta som vi betalar för blir med tiden dyrare och vi brukar inte reflektera särskilt mycket över det. När prisökningarna väcker vår uppmärksamhet brukar vi kolla av orsakerna men när orsakerna känns naturliga gör vi ingen större affär av det hela.
Men när det gäller politiker och deras retorik, blir man emellanåt lite nedstämd. Då räcker det ibland med att något har blivit dyrare för att man skall börja kritisera de som styr.
Detta gäller absolut i fallet Pjäsen. 2012 tog socialnämnden beslut om att regionen skulle ta över driften när kontraktet med det privata bolaget gick ut. Beslutet togs för att man från den rödgröna majoriteten såg möjligheter till besparingar genom samordningsvinster.
Övertagandet gjordes 1 juli 2013 och första året hölls kostnaderna på samma nivå som under den privata aktören. Men sen har kostnaderna ökat. En kostnadsökning som de borgerliga politikerna och de bägge borgerliga politiska chefredaktörerna Mats Linder, Gotlands Allehanda, och Eva Bofride, Gotlänningen, i olika omgångar påstått bero på att Pjäsen inte längre drivs i privat regi. Det är enligt dem regionens fel att kostnaderna ökar.
Vad man då väljer att blunda för är fakta. Fakta som är väl redovisade från Hälso- och sjukvårdsförvaltningen. Fakta som ger många förklarliga anledningar till att kostnaderna ökat, men inga av dem gör gällande att regionen inte sköter Pjäsen kostnadseffektivt.
En av de första åtgärderna man gjorde var att ge de boende mat med ett högre näringsvärde, vilket blir dyrare, men är av största viktigt för de äldre. För att garantera ett bra näringsvärde började Pjäsen ta mat från regionens kök. Den mer näringsrika maten och regionens användande av gotländska produkter blev helt enkelt dyrare.
Personalens lönevillkor ändrades också till det bättre, för personalen. Högre sysselsättningsgrad garanterades. Ersättningar för mertid och övertid är också bättre för personal anställd av regionen, jämfört med de avtal som privata aktörer har att förhålla sig till.
Dessutom har personalstyrkan förstärkts med nio årsanställda, utifrån personalens egna önskemål.
Den största orsaken är att fler av de boenden med tiden behöver mer hjälp. Bland annat behövde en av de boende, dygnet runt tillsyn, vilket ökade kostnaderna med omkring 180 000 kronor i månaden. En utveckling som socialförvaltningen även ser på de andra äldreboenden som regionen driver. En utveckling som inte skulle ha sett annorlunda ut med en privat aktör.
Förvaltningen har också informerat om att Pjäsen har en lägre kostnad än andra äldreboenden på ön, vilket också tyder på att just Pjäsen är kostnadseffektiv.
Så de besparingar som eventuellt kan göras är försämringar för personalen genom sämre arbets- och lönevillkor då de privata aktörernas kollektivavtal med ger det. Om man inte väljer att sätta lägre krav på mat, bemanning eller annat i den upphandling som i så fall görs.
Så med fakta i ärendet blir den populistiska retoriken som borgerligheten försöker sprida, bara ett försök att vinna politiska poänger genom att inte delge hela sanningen.