Att regionstyrelsen ordförande och regionens högste tjänsteman har helt olika syn på vilka möten de haft eller skulle ha haft är ett tydligt tecken på att samarbetet inte fungerade mellan dem. Jag har inte varit närvarande vid något av mötena mellan Åke Svensson och Jan Björinge och har därmed inte något underlag för att utpeka någon av dem som lögnare. Så några tvärsäkra utlåtanden om vad som skett kommer ni inte att få läsa på den här sidan.
Om almanackor vet jag att de görs upp i förväg, inte i efterhand. Inplanerade möten blir inte alltid av. Det kan till exempel bero på att en eller flera av de tilltänka deltagarna tackar nej eller helt enkelt inte dyker upp. Om det är vad som hänt i det här fallet där de båda almanackorna inte stämmer vet jag inte. Men uppenbarligen har Åke Svensson och Jan Björinge haft olika syn på vilka möten som ska prioriteras. Det har framkommit tidigare och är ytterligare ett tecken på att samarbetet inte kunde fortsätta. Regionens verksamhet är för stor och viktig för att mycket tid och energi ska gå åt till interna diskussioner om vilka möten som är viktigast.
Beslutet att entlediga regiondirektören är fattat i regionstyrelsen. Därmed är pressmeddelandet som sändes ut dagen före inte korrekt, även om beslutet i praktiken var klart eftersom en majoritet stod bakom det. Att meddela Jan Björinge det väntade beslutet i förväg måste däremot vara helt rätt. Motsatsen, att ett personalärende skulle behandlas i regionstyrelsen utan att den berörde skulle känna till avsikten, skulle vara betydligt värre. I den vevan har Björinge rimligen haft möjlighet att själv säga upp sig. Hur det gick till vet vi inte heller men jag har inte sett något som motsäger det. Ingen av huvudpersonerna har talat öppet om saken och det finns stöd i lag för att sekretessbelägga känsliga personalfrågor.
Att oppositionen tar tillfället i akt att slå ner på regionstyrelsens ordförande är förmodligen en del av det politiska spelet. Oppositionsrådet Eva Nypelius uttalande i Radio Gotland: ”man har olika berättelser och då ljuger man” utgör inget bevis på vem det är som i så fall ljuger. Om oppositionen har bevis för oärlighet måste de givetvis läggas fram. Själva uppsägningen är sedan någon vecka överklagad av Hans Klintbom och kommer därför att prövas. Vem som därutöver skulle granska historien har oppositionen inte något förslag på.
Nu måste regionen göra allt för att undvika en ny felrekrytering. Rekryteringar är dyrbara historier där det ibland finns en övertro på professionella rekryteringsföretag. Det som anlitades förra gången lär inte få uppdraget igen. När det gäller den frågan har oppositionen rätt i att regionen behöver dra lärdom av det som skett.
GA:s Mats Linder oroar sig för den socialdemokratiska politikertillgången. Jag kan tipsa honom om att ta en titt i protokollen från fullmäktiges sammanträden 15 oktober och 15 december i fjol. Där finner han en lång rad S-märkta politiker av olika åldrar och kön beredda att arbeta för Gotlands bästa i styrelser och nämnder Han slipper därmed leta i de okända gömmor där han tror att de socialdemokratiska förmågorna finns; där skulle han nog inte trivas något vidare.