I går presenterade statsminister Stefan Löfven (S) sin nya regering. Efter bostadsminister Mehmet Kaplans (MP) avgång och efter att klimat och miljöminister Åsa Romson (MP) deklarerat sin avgång efter Miljöpartiets byte av kvinnligt språkrör var en regeringsombildning tvungen.
Frågan har bara varit hur pass stor ombildningen skulle bli. Spekulationer och önskemål har vi kunnat läsa om dagligen men ingen har vetat hur det skulle bli. Nu har vi facit.
Ny bostadsminister blir Peter Eriksson (MP). Peter Eriksson behöver nog ingen större presentation som ett av Miljöpartiets före datta språkrör och är i mina ögon en mycket kompetent politiker. Peter Eriksson får också digitaliseringen av Sverige i sin ministerportfölj och får därmed titeln bostads- och digitaliseringsminister.
Ny miljöminister blir Karolina Skog (MP). Karolina är ett nytt ansikte för mig, men hon har gjort storverk i Malmö som Kommunalråd med ansvar för stadsbyggnad och service.
En helt ny ministerpost får Ann Linde (S) som blir EU- och handelsminister. Ann Linde har ett imponerande CV som hög tjänsteman i olika politiska sammanhang, även om hon inte varit i politikerrollen.
Energiminister Ibrahim Baylan (S) blir samordningsminister utöver energiportföljen. En viktig uppgift för honom blir situationen i de utsatta och fattiga områdena.
Ylva Johansson (S) får en ny titel och blir arbetsmarknad- och etableringsminister.
Biståndsminister Isabella Lövin (MP) blir nu också vice statsminister och minister för internationellt utvecklingsarbete och klimat. Det påpekades klart att posten som vice statsminister gäller att ersätta statsministern i olika offentliga sammanhang, men att den som leder regeringens arbete i statsministerns frånvaro är det statsråd i regeringen med längst tjänstgöringstid, vilket är Margot Wallström (S).
Framtidsminister Kristina Persson (S) blir det statsråd som får lämnar regeringen.
Statsminister Stefan Löfven var tydlig med att det arbete som regeringen inlett med att utveckla den svenska modellen nu kommer att fortsätta, men nu med ett ännu mer trimmat lag. Fokus är på arbetet med att minska de klyftor som vi ser och som gör Sverige ojämlikt.
Ett viktigt verktyg för kampen mot klyftorna är att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. För att stärka svensk industri och att därmed ge svenska industriföretag möjlighet att växa och därmed skapa fler arbetstillfällen blir Ann Lindes uppdrag som EU- och handelsminister ytterst viktigt. Men regeringens arbetslinje går som en röd tråd genom regeringens arbete. I obildningen ger statsminister Stefan Löfven även närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S) uppdraget att tillsammans med industrin skapa fler enkla jobb.
Detta för att på så sätt ge människor som skolan inte lyckats ge den utbildningsnivå som i dag krävs för att vara attraktiv på arbetsmarknaden eller våra nyanlända vänner med låg utbildningsnivå en bättre möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden.
På det sättet skiljer sig den socialdemokratiskt ledda regeringen markant från den moderatledda regeringen på ett mycket positivt sätt.