I tisdags öppnade till synes Centerpartiet upp för en Socialdemokratiskt ledd regering. Eller gjorde C verkligen det? För med öppningen följer en kravlista som, utifrån det som offentliggjorts, känns delvis orealistisk.
Under Annie Lööfs (C) sonderingsvecka diskuterades politiska sakfrågor, vilket jag tidigare skrivit om och berömt. Under den presskonferens som Lööf höll, efter att hon kastat in sonderingshandduken, redovisade hon sakfrågor som hon ansåg var antingen möjliga eller omöjliga att lösa. Möjliga frågor var bland annat en stor skattereform, och satsningar på polis, försvar, sjukvård och skola. I de frågorna finns samma problembild och liknande lösningar bland många av partierna. Medan de olösliga frågorna är arbetsrätten och bostadspolitiken där de ideologiska skillnaderna är för stora och de olika blocken drar åt var sitt håll.
Nu till kraven som Annie Lööf beskriver på följande sätt till Dagens Nyheter i tisdags: ”Det handlar om sänkta skatter på jobb och företag, att liberalisera bostads- och arbetsmarknaden och det handlar om att säkra valfriheten i välfärden. Men också om frihets- och äganderättsreformer för landsbygden. Specifikt kan det handla om kraftigt sänkta marginalskatter, reformerade turordningsregler, en liberalare arbetsrätt och friare hyressättning.”
Utifrån den redogörelsen blir jag skeptisk till att det blir en lösning på frågan om ny regering. Att kräva av en Socialdemokratiskt ledd regering att driva en borgerlig politik är lika korkat som att kräva av en borgerlig regering att driva socialdemokratisk politik. Varken det ena eller andra kommer att bli verklighet. Förhoppningsvis är kravlistan mer en förhandlingslista där alla parter blir tvungna att stryka önskningar och bita i riktigt sura äpplen.
Jag vill verkligen inte att Gotlands Allehandas politiska chefredaktör Mats Linder får rätt i sin beskrivning av Annie Lööfs förhandlingsvilja: "Hon deklarerar sin ståndpunkt, kedjar fast sig vid platsen och förväntar sig att andra ska visa den förmåga till flexibilitet och kompromiss som hon själv saknar."
Jag hoppas för landets skull att den kravlista som Centerpartiet ställer för att godta en Socialdemokratiskt ledd regering, är seriös och förhandlingsbar och inte bara ett sätt för Lööf att spela korten för att försöka sätta Stefan Löfven (S) i dålig dager.
Stefan Löfvens första kommentar på Centerpartiets utspel var det man kan förvänta sig av en rutinerad förhandlare. Han välkomnar öppningen och anser att den för processen framåt, men vill läsa kravlistan själv innan han tar någon ställning till den i sak.
För Stefan Löfven är det inget märkligt att få kravlistor som är i det närmaste omöjliga att uppfylla. Det har han fått från arbetsgivarorganisationer under alla hans år som förhandlare i Metall och IF Metall och vid samtliga tillfällen har parterna kommit till en uppgörelse. Men då har han haft motparter som varit seriösa och eftersträvat en uppgörelse. Frågan vi nu ställer oss är hur intresserad Centerpartiet är att hitta en lösning på den låsning som regeringsfrågan har och därmed bli tvingade till att slakta ett antal heliga kor på vägen.