Ännu är det för tidigt att ha några synpunkter på det som händer under klimatmötet i Frankrike. Experter och förhandlare på det välövervakade mässområdet i Le Bourget utanför Paris arbetar långa dagar för att hitta fram till något som kan bromsa jordens uppvärmning på lång sikt. På kort sikt lär det vara omöjligt med tanke på hur vi redan använder de begränsade resurserna.
Vi andra kan hålla tummar och heja på. Eller vara mer aktiva, ställa frågor och krav på resultat. I elfte timmen, ja visst, men genom att hålla intresset uppe sätter vi press på våra ledare som i slutänden är de som ska verkställa besluten efter konferensen. Klimatfrågan kommer inte att vara löst när avspärrningarna monteras ner och förhandlarna lämnar Paris.
Vi kan förstås också göra som Martin Moraeus på GA:s ledarsida som lägger tonvikten vid att raljera över statsministerns neddragna köttkonsumtion. Och bortse från att jordens resurser snabbt skulle förbrukas om alla åt kött i den omfattning som till exempel svenskarna gör.
Moraeus hävdar att de fossila bränslena kommit bort i klimatdebatten och det får han väl tycka för sin del. Vi andra har hört åtskilligt på sistone om de ungefär 80 procenten av världens energianvändning som kommer från fossila källor.
Bland annat diskuterade riksdagen saken igår och dess trafikutskott höll ett öppet seminarium om en fossil-oberoende transportsektor. Den utvecklingen går just nu inte alls åt rätt håll. Men sju av riksdagens åtta partier - Sverigedemokraterna avfärdar det hela som orealistiskt - är överens i den här frågan och står bakom en omställning till en fossiloberoende fordonsflotta.
Och det är en viktig markering. Om länderna slåss internt om vilket mål som ska prioriteras och vilken metod som ska användas går alldeles för mycket kraft åt som i stället borde användas för att få alla länder att dra åt samma håll.
Låt oss erkänna att Norge är bättre på elbilar och Danmark på vindkraft och lära av dem. Och ta krafttag för de åtgärder som behövs för att glesbyggda Sverige ska bli ett föregångsland med transporter utan fossila drivmedel.
En extra poäng i det sammanhanget är att biobränslemarknaden domineras av demokratier, som Paul Westin på Energimyndigheten har påpekat.
Jag hade en gång en chef (ja, jag menar Bosse Dahllöf) som talade sig varm för begreppet vinkelminimering.
Det går i korthet ut på att få vinkeln mellan alla strävanden framåt inom en organisation att bli så liten som möjligt för att få större koncentration och därmed mer samlad kraft.
En global och praktiskt fungerande arbetsfördelning av klimatåtgärder som spretar så lite som möjligt åt olika håll, det är väl ungefär vad världen behöver för att uppnå resultat i Paris.
Enkelt? Nej. Möjligt? I mina ljusa stunder är jag övertygad.