I lördagens GT kunde vi läsa om de problem som ambulanspersonalen upplevt under sommaren. Problem som funnits tidigare men som nu blivit än mer tydliga. Det är Falck Ambulans verksamhetschef på Gotland, Cecilia Gustafsson, som intervjuats i reportaget. Antalet utryckningar har sen 2015 ökat med 174 stycken under veckorna 28 till 31. Detta medan resurserna minskat. Nu upplever Falck Ambulans att det finns risk för att liv går till spillo. Som exempel tas den svåra bilolycka som inträffade i Hogrän under sommaren. Fyra personer hade färdats i bilen varav en avled av de skador som olyckan medförde. Av de fyra ambulanser, som finns som mest i tjänst, kunde två ta sig till olycksplatsen, vilket resulterade i att de tre skadade fick åka till sjukhuset i en samma ambulans. Från Falcks sida kommer man skriva avvikelserapporter i en större utsträckning än tidigare för att uppmärksamma regionen på de risker som finns med den nuvarande organisationen. Frågan man kan ställa sig är hur beredskapen är om fler personer än fyra är i behov av ambulanstransport. Vad skulle hända vid exempelvis en svår bussolycka? I gårdagens GT fick vi än mer information om den kris ambulanspersonalen upplever att de befinner sig i. Detta i ett reportage där Henrik Swedborg, som jobbat på ambulansen i många år, citeras. Det förslag som Falck föreslår är en ambulans stationerad i Slite dygnet runt. Swedborg vill förutom det se ytterligare en dygnet-runt ambulans i Visby.
Förutom att de förslag som Falck och deras anställda föreslår kostar pengar finns det ytterligare problem. Regionen sitter tack vare outsourcing av ambulansverksamheten fast i ett avtal med Falck fram till mars 2021. Så om inte regionen vill säga upp det gällande avtalet med allt vad det innebär blir det ingen förändring förrän som tidigast när nästa avtal börjar gälla. Hade regionen haft kvar ambulansverksamheten i egen regi hade det ”bara” varit att tillskjuta de resurser som behövts, skaffa fler ambulanser och anställa fler. Men nu ska avtalet sägas upp, en ny upphandling dra i gång och ett nytt avtal tecknas. Allt medan risken för att liv går till spillo ökar.
Nu är det inte bara organisationen som är ett problem, utan även många av dem som ringer till 112. SOS-alarm vittnar om att allt fler som inte är i behov av ambulanstransport ändå propsar på det. Det kan exempelvis bero på att de druckit och inte kan köra själv, eller andra märkliga orsaker som att de faktiskt betalat skatt och därmed har rätt till ambulans. Det som ambulanspersonal landet runt vittnar om är att de onödiga utryckningarna också blivit fler. Något som visar att SOS-alarm och de andra larmoperatörer har det tufft att hålla emot, när personer uppger sig vara i nöd.
Här behövs en utbildningssatsning för både vuxna och barn. Men vi behöver även fråga oss om det var smart att outsourca även SOS-alarm. I min värld hade det varit betydligt bättre med välutbildad gotländsk personal som jobbar nära primärvård, akutvård, ambulans och räddningstjänst. Personal som kan ta rätt beslut angående vårdbehov och även geografiskt lotsa ambulansen till rätt ställe.
Men för att det ska bli verklighet måste regionen först ta tillbaka både ambulans och SOS-alarm i egen regi. Något jag inte tror är politiskt möjligt i dag.