I gÄr vid tvÄtiden föreslog talman Andreas Norlén för riksdagen att Stefan Löfven (S) Äterigen ska bli landets statsminister. Detta dÄ talmannen uppfattar att det finns ett brett stöd för att lÄta Löfven bilda en regering vilken ocksÄ uppfattas kunna bli handlingskraftig.
Det Àr visserligen först pÄ fredag i samband med omröstningen i riksdagen som vi med sÀkerhet vet om talmannens förslag fÄr tillrÀckligt med stöd, men mycket pekar pÄ detta.
Jag kommer att tĂ€nka pĂ„ seriefiguren Fantomen och vad som sĂ€gs nĂ€r en ny Fantomen ersĂ€tter den avlidna. âFantomen Ă€r död, lĂ€nge leve Fantomen.â Lite sĂ„ har det blivit med Stefan Löfven och statsministerposten det senaste halvĂ„ret. Först Ă€r han statsminister för en S/MP regering, för att sen avsĂ€ttas, men samtidigt tillsĂ€ttas som statsminister för en övergĂ„ngsregering. Och nu, som det ser ut, Ă„terigen tilltrĂ€da som statsminister för en "riktig" regering. "Statsminister Löfven Ă€r avsatt, lĂ€nge leve statsminister Löfven".
Det jag kommer att bÀra med mig frÄn denna politiskt unika höst Àr det enorma tÄlamod som talman Andreas Norlén uppvisat i sitt Àmbete. Under presskonferensen, och senare i riksdagen, rabblade han upp siffror pÄ hur olidligt mÄnga möten, trÀffar, presskonferenser med mera som han haft under hösten. Detta i hans ihÀrdigt försökt att fÄ riksdagens partier att komma till skott, och hitta en lösning pÄ det svÄra parlamentariska lÀget. Norléns sÀtt att systematiskt ta sig an uppgiften kommer att vara viktigt för kommande talmÀn. Den situation som vi haft har varit unik och nÄgot som inte en kunnat förutses i förvÀg. Norlén har dÀrför fÄtt pröva sig fram i outforskat land vilket jag tycker han har skött alldeles förtrÀffligt. Det pionjÀrarbete han gjort kommer underlÀtta regeringsbildandet framöver. Jag Àr rÀtt övertygad om att det Àven framöver kommer bli svÄrt att bilda regering sÄ lÀtt som vi tidigare varit vana vid.
Det som Àr anmÀrkningsvÀrt i den senaste veckans politiska utveckling Àr de provokationer som riskerat att fÀlla den uppgörelse som nu ligger till grund för en ny regering. Varför kan man inte bara besinna sig. Varför var det sÄ viktigt att just V pekades ut i dokumentet? Varför Àr det sÄ viktigt för V att peka finger tillbaka och pÄstÄ att de visst kommer att fÄ inflytande? Hade det inte rÀckt för Sjöstedt att den frÄgan var utredd med Löfven? Om Centerpartiet och Liberalerna verkligen var hundra pÄ att uppgörelsen i sak var det bÀsta för att utifrÄn förutsÀttningarna kunna hitta en lösning pÄ regeringsfrÄgan, varför dÄ provocera och riskera att uppgörelsen faller? Samma fundering gÀller VÀnsterpartiets sÀtt att ge igen.
Nu verkar bÄde Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) ta Sjöstedts försök att ge igen med en axelryckning, men hur reagerar de av deras partikamrater som varit emot eller tveksamma till uppgörelsen? BÄde Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch Thor (KD) slukade betet med hull och hÄr och gjorde allt för att fÄ det att framstÄ som om VÀnsterpartiet skaffat sig ett stort inflytande över politikens inriktning framöver. Vem vet hur mÄnga av Liberalernas och Centerpartiets riksdagsledamöter som hÄller med dem och nu vill riva upp hela överenskommelsen.
Det lÀr vi fÄ se pÄ fredag, dÄ omröstningen Àger rum. Fram till dess kan vi bara hÄlla tummarna för att omröstningen ger oss en ny statsminister och dÀrmed en ny regering.