Ledare: På regeringsfronten intet nytt

I tisdags hade talman Andreas Norlén halvtidssamtal med moderatledaren Ulf Kristersson, för att informera sig om hur sonderingsuppdraget går.

Under den presskonferens som Ulf Kristersson höll efter samtalet framkom att han nu är medveten om att Socialdemokraterna inte är intresserade av att bli ett stödparti till en alliansregering. Något som de flesta varit medvetna om länge.

Carl Bildts tweet säger en hel del om den sondering som tagit Kristersson en hel vecka att göra: ”Den som är förvånad över att S inte vill släppa fram en alliansregering borde söka läkare.”

Till Expressen säger Kristersson att ”deras (Socialdemokraterna, reds anm) nej kommer inte att begränsa min vilja att bilda en ny alliansregering. Den viljan står fast i alla fall.” Nu är ju viljan att göra något inte direkt samma sak som att den viljan kan gå igenom.

Jag är uppriktigt förvånad över att Kristersson, som valets stora förlorare, tappat 3,49 procentenheter sedan 2014, och partiledare för ett parti i fritt fall, tappat 10,22 procentenheter sedan 2010, håller en så hög svansföring. Speciellt då han och hans borgerliga kompisar inte ens är större än de rödgröna.

Det enda som Alliansen kan hänga upp en regering på är Sverigedemokraternas välvilja, vilken av naturliga skäl är minimal. Enda sättet Ulf Kristersson, på ett seriöst sätt, kan bli statsminister på är att låta Socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna få ett ordentligt inflytande över politiken.

Visserligen kan han sätta sig på tronen och låta Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna välja vilka reformer de vill ha igenom i riksdagen, men det är inte ett seriöst sätt att handskas med det ansvar som vi kan kräva att en regeringschef tar.

Nu ska Kristersson enligt egen utsago gå vidare i sina sonderingar för att bilda en alliansregering. Något som i min värld innebär ytterligare en bortkastad vecka eller ett samarbete med Sverigedemokraterna, vilket känns i det närmaste helt otroligt, så länge Centerpartiet och Liberalerna håller fast vid sin ståndpunkt att hålla dem utanför.

Här på ön förflöt den tvådagars budgetavstämningen som Regionstyrelsens arbetsutskott hade i början av veckan utan några större avslöjanden. Mycket av hur den centerledda minoriteten tänker sig styra ön är ännu höljt i ett stort dunkel. Ingen information om hur de tänkt sig förändra en budget de varit kraftigt kritiska mot, inte heller har det kommit några nya uppgifter om hur de tänker fördela ordförandeuppdragen i styrelser och nämnder. När det gäller uppdragen så lär vi få veta det på måndag då regionfullmäktige håller sitt första sammanträde med de nya ledamöterna.

När det gäller eventuella förändringar av budgeten får vi vänta lite längre och något beslut i den frågan tas inte förrän fullmäktigemötet den 19 november.

Det är då vi får se vilka steg den borgerliga minoriteten tänker ta. Det är då vi får se de förändringar som de borgerliga säger att gotlänningarna röstade för i valet.

Men först blir det spännande att se hur många viktiga poster de olika borgerliga partierna får och om man kan se någon trend i vinnare och förlorare bland de fyra borgerliga partierna som, enligt egen utsago, gick till val som en enhet.