Det är ingen hemlighet att borgerliga partier anser att det ska vara så lite som möjligt i offentlig regi. Statliga företag ska säljas ut och kommunala verksamheter privatiseras. Utifrån det är det ingen överraskning att socialnämndens borgerliga ledamöter vill utreda möjligheten att konkurrensutsätta fler särskilda boenden. Det man kan ifrågasätta är den orsak som nämndens ordförande Rolf Öström anger i gårdagens artikel i Gotlands Allehanda. (Även publicerad på Helagotland.se)
Där säger Öström: ”Som det ser ut nu är inte alla nöjda med regionen som arbetsgivare. Då är det kanske inte en nackdel med fler arbetsgivare att välja mellan, att få ett alternativ till att jobba hos regionen.” Det som hänvisas till är de nya semesterperioderna som genomförts under sommaren trots personalens hårda motstånd.
Men hallå. Ska inte regionen jobba mer med att själva bli en attraktiv arbetsgivare, istället för att ge privata aktörer möjlighet att utan större problem ta över missnöjda regionmedarbetare. Visst är det bra med flera arbetsgivare att söka sig till, men det ska väl inte göras med alibit att regionen är en dålig arbetsgivare.
I artikeln nämner också Rolf Öström att kostnaden också är ett argument och han verkar säker på att det blir billigare att köpa tjänsterna av privata bolag. Självklart ska regionen inte betala mer för de verksamheter de bekostar, men jag är inte så säker på att de privata aktörerna är billigare än den verksamhet som regionen bedriver i dag. I de utredningar som gjorts runt om i landet, har det aldrig framkommit att det generellt sätt är billigare med privata företag, eller tvärt om för den delen.
Det som får mig att bli hyfsat lugn är regionens ekonomiska läge. Det finns utifrån de krav på att budgeten till varje pris ska hållas, inga möjligheter till ideologiska utsvävningar som fördyrar verksamheterna. Orosmolnet är att socialnämnden har en borgerlig majoritet då ”vilden” Tina Benthammar lovat att ge moderaterna sin röst. Det är inte helt omöjligt att den majoriteten väljer att göra en eventuell upphandling helt utan att regionens egna verksamheter får vara med. På så sätt riskerar vi att inte ens få veta om det blir billigare med det anbud som vinner upphandlingen. Det finns även risk för att det bolag som lägger lägst anbud har lagt ett så lågt bud att verksamheterna inte uppfyller de kvalitetskrav som ställs. Dessutom sitter regionen som alltid vid outsourcing fast i långa avtal som ger minimala möjligheter till att rätta till eventuella missar eller problem.
Men det som jag ser som det värsta är vilken syn man har på regionens äldreboenden, eller särskilda boenden som det heter. Det som nu ska utredas påminner starkt om de barnauktioner som förekom här i Sverige fram till 1918 då de förbjöds. Där fattiga och föräldralösa barn auktionerades ut till lägst bjudande för att samhället skulle spara pengar. Nu är det våra äldreboenden som ses som en belastning för samhället och eventuellt ska auktioneras ut till lägstbjudande.