Partier och ledarskribenter

Ulla Pettersson (S) har gått från politiker till politisk chefredaktör och sen tillbaka till politiken.

Ulla Pettersson (S) har gått från politiker till politisk chefredaktör och sen tillbaka till politiken.

Foto: Dennis Pettersson

Ledare Gotlands Folkblad2019-04-08 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Göteborgs-Postens ledarsideschef Alice Teodorescu börjar arbeta för Moderaterna. Tidningar skrev ledare om det. Det gör även jag.

Partier och press har en historik av koppling till varandra. Redan innan Socialdemokraterna bildades 1889 fanns en vänster- och högerpress. De förra var liberaler, för frihandel och individuell frihet.

De senare var för det bestående samhället, klasskillnader och var protektionister. Många tidningar hade inga skillnader mellan åsikts- och ledarplats. Deras chefredaktörer hade nära kontakt med närstående parti.

När de socialdemokratiska tidningarna bildades runt 1900 fanns en partipress, även om den vanligen var privatägd. De stödde på 1900-talet Liberala (Folk-)partiet (1922-34 i två partier) eller Högerpartiet (hette i början Allmänna valmansförbundet).

1917 splittrades Socialdemokraterna och en del lämnade, kommunisterna som blev Vänsterpartiet, och tog med sig några tidningar.

Runt 1968 kom ett journalistiskt ideal om att tidningar ska vara fristående från partier (och andra intressen). Det gällde främst nyhetsplats. För ledarplats inleddes också en självständighet, men en del partikontakter bestod.

Kanske är det omöjligt att helt få bort dem. Detta eftersom politiska aspekter finns i delar av verksamheten, som vid tillsättande av en chef för en ledaravdelning.

Att personer rört sig från partier till ledaravdelningar, och åt andra hållet, har alltid förekommit. Vi kan börja med några exempel på de som gått från ledarsidor till partier. Lars Engqvist (S) har varit bland annat ledarskribent på Arbetet i Malmö. I slutet av 90-talet blev han minister.

Marita Ulvskog var chefredaktör och ledarsideschef på Dala-Demokraten i fyra år fram till 1994 då hon blev minister i nya S-regeringen.

Kalle Olsson, som i flera år var ledarsideschef på socialdemokratiska Länstidningen i Östersund, blev 2014 riksdagsledamot (är det fortfarande).

Vi kan ta borgerliga exempel. Maria Abrahamsson var ledarskribent på Svenska Dagbladet (obunden moderat), men blev 2010 riksdagsledamot, vilket hon var i åtta år.

Hans Wallmark var ledarsideschef på Nordvästra Skånes Tidningar i Ängelholm, då moderat, men blev riksdagsledamot (2006).

Och från Gotlands Allehanda (M) till riksdagsledamot (2006-10): Rolf K. Nilsson.

Det är alltså många som gått från ledaravdelningar till partier. De som gjort det den senaste tiden, Per Gudmundson från Svenska Dagbladet till Kristdemokraterna och Alice Teodorescu från Göteborgs-Posten (liberal) till Moderaterna är bara de två senaste.

Även rörelse från partier till ledarsidor förekommer. Några är de tidigare S-riksdagsledamöterna Widar Andersson till Folkbladet i Norrköping (är fortfarande där) och Lena Sandlin till Folkbladet Västerbotten (2011-12).

Och från S-riksdagsledamot (1985-94) till Gotlands Folkblad (S) i Gotlands Tidningar (2012-15): Ulla Pettersson. Samt åter politiker, som ny ordförande för S på Gotland nu.

Har vi gått från partipress till presspartier? Press och medier brottas med dålig lönsamhet och har begränsat med pengar för att hålla sig med resurs- och personalstarka ledaravdelningar. De som jobbar på dem kan dock fördjupa sig i politiska frågor och upparbeta skicklighet i argumentering i sina jobb.

Partierna har försvagats vad gäller idémässig kapacitet. Ett parti kan förstärka sin ledning, idéutveckling och opinionsbildning med personer från ledaravdelningar. Det ser vi ske nu i KD och M.