I lördags valdes Anna Kinberg Batra som väntat till ny partiordförande för Moderaterna. I praktiken har hon dragit lasset som partiledare länge utan att ha mandatet och, får man anta, ersättningen. Den nyvalda högerledaren fick en osedvanligt tuff start genom att företrädaren varit som utplånad de senaste månaderna av sin mandatperiod som ordförande. Och detta i det mest krävande läget i svensk politik på mycket länge.
Därmed fick Kinberg Batra också axla rollen som ledare för Alliansen efter valet. Och fick en huvudroll i den historieskrivning som det nu tvistas om. Tydlighet har blivit ett av svenska språket mest missbrukade ord denna vinter. Anna Kinberg Batra slog nog något slags rekord när hon i DN:s söndagsintervju 29 december enligt citat använde frasen ”vi var tydliga” sex gånger. Det skulle vara en välgärning om det uttrycket användes lite mer sparsamt i de förberedda talepunkterna i framtiden, inte bara hos Alliansen.
Med valet av Anna Kinberg Batra har Sveriges rikaste förortsområde norr om huvudstaden fått ännu en moderatledare. Fredrik Reinfeldt kom som bekant från Täby medan Kinberg Batra har sin hemadress i Danderyd, den kommun där det är som mest tätt mellan höginkomsttagarna och rutavdragen är som vanligast. Det är knappast en slump.
Det är svårt att undvika en jämförelse med Socialdemokraternas partiledare. Även om födelseorten är Stockholm är Stefan Löfven uppenbart präglad av sin uppväxt i Sunnersta i Ådalen. Orten tillhör Sollefteå kommun som har en medianinkomst lägre än Gotlands. (Källa Ekonomifakta 2013)
Hur det politiska landskapet kommer att påverkas med Anna Kinberg Batras tillträde som moderatledare är svårt att veta. Hittills är hon förknippad med Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs politik att alla svårigheter ska lösas med skattesänkningar. Den budget hon står som förstanamn på innehåller ingen höjd a-kassa, ingen sänkt pensionärsskatt och inga särskilda satsningar för de föräldrar som har det ekonomiskt knepigast för att nämna några talande exempel. Det är bekant allianspolitik med moderat prägel. Om hon har andra, hittills dolda, ambitioner för moderaterna och borgerligehten är en av de intressantaste frågorna i svensk politik framöver.
Till de tidigare partiledare och avgångna moderater som kraftigt kritiserat decemberöverenskommelsen har nu även aktiva moderatpolitiker anslutit sig. Det är förstås ett sätt att positionera sig inför den debatt om den framtida politiken som förr eller senare måste komma. Men inte stärker det en nyvald ledare att hudflängas av partivännerna innan valet ens är klart. Normalt får nya partiledare sin smekmånad, åtminstone internt.
Förhoppningsvis har kritiken inte försvagat hennes position så att hon överger den sunda distans hon hittills hållit till bland annat KD:s utspel angående asylinvandringen.
Nästa intressanta fråga är vilket parti som kommer näst med att byta ut sin ledare? För min del håller jag en slant på Folkpartiet.