Ibland blir jag så trött på det politiska käbblet, även om jag själv är en del av det. De politiska partierna i opposition oavsett vilka de är kritiserar de regerande partierna för att inte göra något, och om det görs något är det fel.
Men själva är de i det närmaste ofelbara. Den borgerliga fyrklövern som under perioden 2006-2014 hade regeringsmakten gjorde allt rätt och allt de ville. Medan de påstår att den nuvarande regeringen är handlingsförlamad av de inre stridigheterna mellan (S) och (MP). De borgerliga före detta regeringspartierna verkar helt glömma bort sina egna inre stridigheter.
För en tid sedan hade Moderaterna sitt Sverigemöte. Där återgick man till gammal hederlig Moderat politik och lade Reinfeldts politik till handlingarna. Den politiken som under åtta år var så perfekt är inte längre intressant.
Inför Landsbygdsriksdagen kunde vi i GT på Gotlänningens sida läsa om Centerpartiets landsbygdspolitiska program. Det var inga nya frågor som Centerpartiet hade lösningar på. Inget så nytt att de inte själva har haft möjlighet att lösa dem under sina åtta år i regeringen.
Men Centerpartiet var precis som de andra två småpartierna inpiskade under Reinfeldts fana. En fana som nu Moderaterna stuvar undan då den blivit något katten släpat in och inte längre representerar riktig Moderat politik.
Liberalerna försöker komma ifrån regeringsperiodens misslyckanden genom att byta namn och logga till något mer ståndaktigt.
Kristdemokraterna har rasat ihop fullständigt och verkar numera styras av ungdomsförbundet genom deras ordförande Sara Skyttedal.
Det jag vill säga är att politik är svårt och att samregera med andra partier oavsett hur mycket man har gemensamt ändå innebär smärtsamma kompromisser. Ibland önskar jag att den politiska debatten var mera ödmjuk. Att partierna istället för att måla in sig i hörn och bygga murar tog varandra i hand och för landets bästa gjorde överenskommelser inte bara i viktiga frågor utan i alla frågor. Frågor där långsiktig stabilitet är viktigt, men också i frågor som ger kortsiktiga lösningar.
För landet och för medborgarnas bästa. Ibland önskar jag också att den politiska debatten handlade om sakfrågan och inte om att smutskasta den politiska motståndaren genom att ge dem öknamn, påtala hur de ser ut eller hur de för sig.
Förtroendet för politiker skall byggas utifrån deras politik och hur den genomförs. Generellt sett har vi riktigt bra politiker i Sverige. Jag har fullt förtroende för de flesta oavsett partifärg, men ogillar mångas politik. Visserligen tappade jag en hel del förtroende för de borgerliga partiledarna i samband med att decemberöverenskommelsen sades upp.
Det inger inte förtroende att först sluta en överenskommelse som skall gälla i nästan åtta år, och sen bryta den redan efter nio månader. Man kan säga vad man vill om själva överenskommelsen, men det uppväger inte det löftesbrottet.
Politik är svårt och därför borde politiker och debattörer visa större ödmjukhet mot varandra och de svårigheter som politiker har. Respekt är något som förtjänas, och smutskastning stänker alltid tillbaka och till slut har ingen politiker den respekt de egentligen förtjänar.