På tisdagen presenterades resultatet av omröstningen bland konservativa partiet Torys medlemmar. Boris Johnson fick mest röster om vem som ska bli partiets ledare efter Theresa May.
Johnson fick två tredjedelar av rösterna, drygt 92 000. Konkurrenten Jeremy Hunt fick hälften så många, drygt 46 000.
Johnson är populär bland sitt partis medlemmar. De flesta av dem är också ungefär som han: män, medelålders och äldre, välbeställda.
Väljarkåren som helhet har högre andel av kvinnor, yngre, låg- och medelutbildade samt låg- och medelinkomsttagare och personer med utländsk bakgrund.
Tilläggas kan att Torypartiets medlemmar och väljare nästan enbart finns i England. En försumbar del av dem finns i Skottland, Wales eller Nordirland.
Med populärkulturell referens kan man säga att det är folk i Morden i Midsomer-England som röstat fram Johnson som partiledare: idyllisk landsbygd och småsamhällen. En del röster kommer också från välbeställda delar av städer.
Johnson har, troligen medvetet, odlat en profil som glad gamäng, ja populist. Han har kallats Storbritanniens Trump och de har en likhet i att ha frisyren som kännetecken. Men inte bara det.
Det står båda för en högerpopulistisk, nationalistisk politik, även om den är mer tillspetsad och vulgär i Trumps fall.
Deras rättframma stil, båda är kända för raka, enkla budskap, har gjort att de fått stort utrymme i medierna.
Johnson har dock uppvisat förmåga att undvika att svara på obehaglig fråga i utpräglad medietränad politikerklass då han ombetts svara på vad han tyckte om Trumps kritik mot den brittiska ambassadören i Washington nyligen.
Trump och Johnson har odlat folkliga framtoningar, trots att de gått elitskolor och rört sig i respektive lands överklass hela sina liv. Bland de mest välbeställda i respektive land röstar en stor majoritet på deras partier.
Att Johnson är för än mer sänkta skatter, i ett land som sänkt skatterna mycket, har skymts av hans personliga stil med rufsiga frisyren och karaktären som busfrö och joker i politiken.
De som har det bäst ställt skulle få sänkt skatt med Johnsons politik. Den redan minskade offentliga välfärden i Storbritannien skulle inte öka med sådan politik.
I Storbritannien finns, liksom i många andra länder, en ström med krav på mer offentliga insatser, finansierade med högre skatter. Och en trend med omsorg om miljön och kamp mot globala uppvärmningen.
På de områdena har Johnson en syn som är den motsatta jämfört med den vänsterströmning och gröna våg som väller fram.
Boris Johnson är i ekonomiska frågor kvar i ett högerpolitisk tänkande från Margaret Thatchers tid.
Nu blir Johnson premiärminister. Han avser genomföra brexit om tre månader, även om det är utan avtal.
En majoritet i parlamentet är emot det, så det blir svårt att genomföra.
Hans parti har inte majoritet i parlamentet utan är beroende av ett högernationalistiskt parti i Nordirland.
Flera ministrar lämnade toryregeringen innan beskedet om Johnsons seger i partiledarvalet. Så det blir ingen lätt start för Boris Johnson.