Genomsnittssvensken kollar mobilen 80 gånger per dag. 80 gånger! Då inte alla kollar så ofta kan vi kallt räkna med att många av oss kollar oftare än så. Vi är ständigt uppkopplade och parallellt med det möte vi de facto befinner oss i, uppdaterar vi sociala medier, handlar nya kläder, bokar biljetter och säljer fonder. Vad håller vi på med?
Jag ska själv villigt erkänna att jag har känt mig rätt ’vass’ ibland när jag hållit på med flera saker samtidigt. Multi-tasking (att göra flera saker samtidigt) är en konstform vi förväntas behärska till fulländning, inte minst förväntar sig många arbetsgivare den typen av färdigheter.
Är det bra att multi-taska? Om vi ska se till den senaste forskningen på området, är svaret nej. Läs gärna Fokus, nr. 43. Där framgår med all önskvärd tydlighet att det många av oss hoppas på när vi smider flera järn samtidigt - att vi gör oss snabbare och smartare - överhuvudtaget inte stämmer. Tvärtom pekar forskningen på att hjärnan dräneras när processer ständigt avbryts för att vi ska sköta ytterligare någon syssla parallellt. Det här stämmer till eftertanke, men kanske främst till handling. Inte minst i ljuset av de ohälsotal Sverige för närvarande dras med.
Hela 46 procent av de pågående sjukskrivningarna relateras till psykisk ohälsa och kvinnor i så kallade kontaktyrken är hårdast drabbade.
Det är nästan löjligt enkelt att föreställa sig den negativa spiral som många rör sig i på sina arbeten. Där de mellanmänskliga mötena är många, dokumentationskraven höga och tiden för återhämtning förefaller alltmer begränsad. Lägg då ovanpå det pressen i att vara ständigt tillgänglig och uppkopplad.
Är vårt arbetsliv hållbart idag? Svaret på den frågan måste vara nej, åtminstone delvis. Det är lätt att peka finger och säga att allt hänger på arbetsmarknadens parter, kanske helst på arbetsgivarna. Och visst vilar ett enormt ansvar där, inte tu tal om det. Arbetsgivare har allt att vinna på att ta hand om sin personal, aktivt förebygga ohälsa.
Men det finns fler som kan göra något. Du. Jag. I stort sett varenda kotte. Vi kan sluta jaga varandra, ta fasta på uppmaningar om att leva skärmfritt efter klockan 22, för att bara ta ett exempel. Låta varandra få utrymme att göra en sak i taget, istället för fem.
Missförstå mig inte, jag tror inte på, och förespråkar inte heller, ett arbetsliv befriat från deadlines, utan krav på måluppfyllelse. Jag tror att högt satta, tydliga mål och en effektiv organisation kan vara hälsofrämjande, om de förekommer tillsammans med återkoppling, möjlighet till återhämtning och en trygg arbetsmiljö. Jag tror också att sociala medier och allt annat spännande som finns i våra (inte alltid så) smarta telefoner kan vara av godo, men kanske behöver de flesta av oss hitta metoder för att konsumera deras innehåll mer hållbart.
Oss emellan: visst finns det bättre saker att göra åtminstone hälften av de 80 gångerna per dag? En nypa frisk luft, en kram, rentav en kyss, eller ett kort samtal mellan fyra ögon? En underbar aktivitet i taget, precis som våra hjärnor vill ha det.