Ekonomin för den gotländska sjukvården har varit en av de stora politiska frågorna under hela min tid som politisk chefredaktör på Gotlands Folkblad. Det börjar nu närma sig tre år. Under tiden i opposition drev de borgerliga politikerna tesen att de ekonomiska problemen som hälso- och sjukvårdsnämnden, HSN, hade berodde på dålig styrning och ledning. Man kunde lätt uppfatta budskapet att bara det byttes politisk ledning så skulle problemen försvinna.
Den dåvarande rödgröna majoriteten ledd av ordföranden för HSN, Stefaan De Maecker (MP), upprepade med en dåres envishet att underskotten i HSN berodde på orsaker som var svåra att budgetera. Det var kostnader för utomlänsvården och medicin som lyftes som de mest svåra att beräkna i förväg och därmed budgetera för. Problem som gotländsk sjukvård inte ens är ensamma om.
Nu har den politiska ledningen bytts ut och det är de borgerliga som numera leder regionen. Enligt Gotlands Allehanda är hälso- och sjukvårdens underskott efter bara två månader hela sex miljoner kronor. Om underskottet fortsätter öka i samma takt kommer bokslutet landa på minus 72 miljoner kronor.
Den nytillträdda ordföranden för nämnden, Mats-Ola Rödén (L), låter meddela till GA att orsakerna till underskottet är ökade kostnader för, hör och häpna, utomlänsvård och medicin. Det hedrar i och för sig Rödén att han inte skyller på tidigare ledning. Men man blir rätt trött då eviga tjatet från de borgerliga politikerna om ny ledning och styrning uppenbarligen bara var taktik för att ta över styret. Den retoriken tonar man nu ner rätt ordentligt då den tydligen gjort sitt.
Så sent som i höstas gav Regionfullmäktige socialnämnden, SON, rätt att överskrida sin budget för 2018 med 20 miljoner kronor. Orsaken till underskottet var bland annat ökade kostnaderna för LSS, vilket en majoritet av de nya fullmäktigeledamöterna ansåg var viktigt att SON blev kompenserade för.
Nu när politikerna är mitt inne i arbetet med 2020 års budget väljer alliansminoriteten med hjälp av den politiska vilden Tina Benthammar att prioritera bort pengar för LSS. Det är medel som socialförvaltningen anser sig behöva för att kunna uppfylla lagens krav, som den nya högermajoriteten i nämnden nu inte ens vill äska i budgetarbetet. Vad detta kommer att innebära för personer med rätt till stöd genom LSS får vi väl se. Men det lär knappast bli lättare för personer med behov att få rätt till hjälp.
Marie Loob är nog den tuffaste och modigaste personen på Gotland just nu. Att gå ifrån en välbetald (hon sänker sin lön med minst 40 000 kronor i månaden) och säker anställning på Svenska spel till att ta över som hälso- och sjukvårdsdirektör kan inte ses som annat än extremt modigt. Hennes företrädare sparkades för att den nya ledningen inte var nöjda med hennes sätt att möta underskotten. Redan nu signalerar verksamheten att även 2019 riskerar att bli dyrare än budgeterat vilket enligt vallöften skulle vara omöjligt då vi fått en ny ledning.
Pressen på Marie Loob i hennes nya roll kommer som ni förstår att vara extremt hög. Risken är stor att hon får samma behandling som sin företrädare om hon inte levererar ett nollresultat eller bättre, vilket verkar omöjligt. Jag hoppas verkligen för hennes skull att hon förhandlat till sig bra villkor så hon inte blir stående med byxorna nere om hon blir avpolletterad på ett liknande sätt som hennes företrädare.