Precis som att vi varje år kan räkna med regn på midsommar och tittarstorm efter att någon sagt ett fult ord i Allsång på Skansen, så har den svenska sommaren börjat föra med sig vårdkaos som tradition. Varje år larmar Vårdförbundet om underbemanning, stängda avdelningar, och en horribel arbetssituation för vårdpersonalen. Och till skillnad från duggregnet efter Små Grodorna, så är det här något vi faktiskt kan rätta till.
Personalbristen är utbredd och allvarlig. Ordinarie personal går på knäna, och erbjuds rejäla lönetillägg för att skippa semestern. På Varbergs sjukhus fick man nyligen stänga en hel avdelning efter att 17 sjuksköterskor sagt upp sig. Den ständiga personalbristen och stressen fick bägaren att rinna över för de anställda. Och bilden som tecknas på Varbergs sjukhus är symptomatisk för vårdavdelningar i hela landet, också här på ön.
Sjuksköterskan Marie Hoas berättar för Ekot om den hårda belastningen på Visby Lasaretts akutmottagning sommartid. Trots att man utökat bemanningen något är det svårt att hinna med under det stora trycket på sommaren. Väntetiderna blir långa, för båda patienter och personal. Bemanningsbristen syns också i omsorgen. Region Gotland har i år haft rejäla svårigheter att rekrytera sommarvikarier till hemtjänsten, något som direkt påverkar situationen för brukare och befintlig personal. Linda Cederlund, som är förtroendevald på fackförbundet Kommunal, berättar för P4 Gotland att man redan fått indikationer på att personal säger upp sig för att man inte orkar med den nuvarande arbetssituationen.
Den personalbrist vi ser om somrarna är dock en lätt bris i jämförelse med den fullskaliga orkan som hotar det här decenniet. Idag arbetar i runda slängar en miljon människor i välfärden. Inom en tio-årsperiod kommer en tredjedel av dem att ha gått i pension. Den här dramatiska pensionsavgången sker samtidigt som både barn och äldre blir fler – alltså kommer behoven öka. Ska vi lyckas rekrytera tillräckligt många måste lönerna höjas och arbetsmiljön förbättras. Den rödgröna ledningen i Stockholm Stad besluta alldeles nyligen att ge alla i kvinnodominerade välfärdsyrken en lönehöjning som motsvarar mellan 800-900 kronor i månaden. Så det går att göra något.
Det vilar ett tungt ansvar på Socialdemokraternas axlar. Högt utställda vallöften ställs mot pressen att leverera. Och i den här frågan måste man leverera. I texten nedan föreslår Håkan Ericsson att skatt på exempelvis kapital bör användas för att finansiera välfärdsreformer. Det är helt riktigt. En skatt på kapital, på miljoninkomster, och en omstrukturerad fastighetsskatt kan användas för att finansiera livsviktiga reformer i välfärden.
Så här kan vi inte ha det. Det här fungerar inte. Det är inte värdigt att välfärdsland på 2000-talet, att samhällets viktigaste yrkesgrupp behandlas så fruktansvärt illa. De kvinnor som sliter ut sig i vår välfärd förtjänar mer än tomma löften. Det är upp till regeringen att ta ett nationellt grepp i de här frågorna. Leverera nu, Stefan Löfven och Gabriel Wikström.