I morgon-tv ser jag den före detta landshövdingen och M-politikern Anders Björck argumentera mot storregioner.
Jag trodde den debatten var över för den här gången. Detta eftersom det inte blev något av förslaget som Indelningskommittén kom med i början av 2016.
Och det var att dela in landet i sex storregioner. På politikernas nivå fanns det ett intresse för det, men inte bland väljarna.
I många partiers toppar var flera för storregioner. Centerpartiet, som länge velat dela upp landet i mindre delar i linje med sin gamla, diffusa paroll om decentralisering, var för. Det var även, konstigt nog, många socialdemokrater på politikernivå.
De nuvarande länen och landstingen, med ofta en kvarts miljon invånare, ansågs för små för att klara framtidens uppgifter inom särskilt sjukvården.
Regioner med cirka en miljon invånare behövdes, sades det.
Men det skulle få bisarra konsekvenser. Halva landets yta skulle utgöras av en region: de nu fyra nordliga länen.
En rad nackdelar gick att rada upp som att avståndet mellan väljare och valda (i de storregioner som ersätter landstingen) skulle öka.
Det finns heller inga naturliga regioner. Alla av de gamla länen (landstingen) ville helst rikta sig mot närmaste storstad (ofta Stockholm) eller söderut. Ingen ville gå ihop med län åt fel håll, norrut eller bort från Stockholm.
Indelningskommittén upphörde inte, utan lade ett slutbetänkande i år. Det är på remiss och det föreslås att staten (regeringen) ska få besluta om ny regional indelning själv. Detta utan folkomröstning. Ett sätt att avskaffa län och landsting i det tysta. Det vänder Björck sig emot och han har fog för kritiken.
Statens många delar har redan geografiska indelningar, ofta är de i ett halvdussin enheter över landet. Men de är av olika slag.
För att nämna några så har Trafikverket, Polisen och Försvarsmakten olika indelningar. Genom att ändra och likrikta indelningarna skulle storregioner kunna införas bakvägen, varnar Björck.
*
Så till robotarna. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) meddelade på onsdagen att regeringen på torsdagen kommer fatta beslut om att försvaret (dess Materielverk) ska köpa in robotar för luftförsvar av märket patriot.
De är amerikanska och finns i flera länder. Men de är dyra, i storleksordningen tio miljarder kronor, för de avskjutningsbatterier det är fråga om och hemligt antal robotar.
De borgerliga partierna stöder inköpet, men flera av dem (Liberalerna och Kristdemokraterna) anser att extra pengar ska anslås till köpet.
Regeringens upplägg är dock att skaffa robotarna inom nuvarande anslagsram.
Tyvärr blir det vanligen så att nya vapen och ny teknik går före då försvaret använder sina pengar.
Själv skulle jag se att mer pengar lades på soldater, hemvärn, övningar för främst armén och sådant som har att göra med militära manskapet.
Men omvärlden, med Rysslands upprustning och beväpning med vapen och raketer, gör införskaffande av robotar av sorten patriot (eller liknande) nödvändig.
Så ser en kapprustning ut och Sverige kan inte stå utanför en sådan hur gärna man än önskar att det skulle vara möjligt.