För att veta om man passar för ett jobb eller på en arbetsplats är det alltid bra att först få möjlighet att prova på. Bara för att man valt att utbilda sig till ett visst yrke innebär det inte med automatik att man kommer att trivas eller fungera i det yrket. Det skiljer sig också en hel del mellan olika arbetsplatser vilket innebär att man kan trivas på en men inte på en annan även om det är samma jobb man utför. Arbetskamrater, chefer och hur jobbet är organiserat betyder mycket för hur man trivs. Trivsel är också något personligt vilket gör att en arbetsplats inte kan passa för alla, även om det är eftersträvansvärt.
Man kan också vända på det hela och se det från arbetsgivarens sida. De vill helt naturligt veta om den de tänker anställa är rätt person för jobbet. Den samhällsnorm vi alla är marinerade i, vilket jag beskrev i gårdagens ledare, gör oss tveksamma till de som inte ryms fullt ut i normen. Detta gäller även arbetsgivare vid anställningsprocedurer. Har man som arbetsgivare ingen erfarenhet av att anställa personer med utländsk härkomst, funktionsnedsättning eller någon som på annat sätt avviker från normen är det första steget svårt för de flesta. Då är det lätt att ta den enkla vägen trots att den kanske inte är den bästa för den verksamhet man leder.
Men om man får en möjlighet att lära känna varandra så öppnas helt andra förutsättningar. Utifrån den åsikten har jag under många år varit en stor förespråkare för olika former av praktik eller lärande på jobbet. Därför blir jag glad att Region Gotland har en hel del olika former av ”lärakännaprojekt”.
I dagarna avslutas ett projekt som är helt i min smak. Integration på arbetet, IpA. Projektet har pågått i tre år och blivit en succé. Syftet med IpA har enligt regionens hemsida varit att både stärka nyanländas möjligheter att komma i arbete och att utveckla arbetsplatsernas förmåga till inkludering. Av de 69 personerna som ingått i projektet har hela 49 stycken på ett eller annat sätt fått möjlighet att få arbete inom den gotländska vård- och omsorgen. Allt från längre anställningar till att bli inskrivna som möjliga vikarier. Men projektet har också varit lärorikt och intressant för anställda på de arbetsplatser som ingått. Förståelsen för personer utanför samhällsnormen har ökat, vilket också var ett av målen med projektet. Jag tror att projektet lett till att anställda inte bara har lättare att inkludera personer med utländsk bakgrund utan även andra som avviker från samhällsnormen.
För några veckor sedan kunde vi läsa om socialförvaltningens chefstraineeprogram som jag också ser som ett ”lärakännaprojekt”. Där får utvalda personer som har en anställning i regionen möjlighet att förbereda sig att bli chef någonstans inom regionens alla verksamheter.
Samma vecka som vi kunde läsa om chefstraineeprogrammet, uppmärksammades vi på det aspirantprogram för lärarstuderande som regionen planerar att starta upp tillsammans med Uppsala universitet. Tanken är att studerande på lärarutbildningen på Campus Gotland får möjlighet att bli anställda under utbildningen och jobba en dag i veckan på någon av regionens grundskoleenheter.
En liknande satsning som har varit igång under en tid är Utbildningsvårdcentraler. Där finns det speciella tjänster vikta för att läkare under specialistutbildning ska få möjlighet att kombinera läkararbete på vårdcentralen med sin utbildning.
De här exemplen visar att Region Gotland tänker rätt och skapar förutsättningar för att kunna rekrytera till yrken där det råder stor konkurrens om personalen. Gotland är fantastiskt och får man också möjligheten att hitta jobb här är möjligheten större att man också stannar kvar.