Förra veckans attentat i Paris har fått många efterverkningar. Bland annat har det aktualiserat frågan om religionernas roll i samhället. I de mest förenklade kommentarerna läggs skulden för terrordådet på islam. Det har till och med framförts av riksdagens andre vice talman Björn Söder (SD) vilket väckt stark och berättigad kritik på många håll.
Händelserna har också medfört ökat intresse för Pegida (Patriotische Europäer gegen die Islamisierung des Abendlandes), en islamfientlig tysk organisation som i stora demonstrationer protesterar mot vad de kallar islamiseringen av västvärlden. Protesterna har pågått flera månader men organisationen har lockat rekordstora skaror de senaste dagarna. I måndags hölls en mindre demonstration också i Olso. Samtidigt har det hållits stora möten som protesterar mot Pegida så uppfattningen är långt ifrån oemotsagd.
Det finns naturligtvis en koppling mellan religionen islam och politisk islamism även i dess militanta form. Ungefär på samma sätt som det finns en koppling mellan kristendomen och de katolska och protestantiska grupper som dödat varandra under de upprepade konflikterna i Nordirland.
Men jag är övertygad om att kopplingen är betydligt starkare till andra företeelser. Det är makt, ägodelar och tillgång till detta livets goda som hägrar för de ledare och inspiratörer som får människor att utöva våld i trons namn. Fast till fotfolket motiveras det gärna med löften om belöning i ett annat och senare liv.
Flera med egen erfarenhet av kontakt med unga islamister med lust att delta i det så kallade heliga kriget vittnar om att det sällan rör sig om personer med särskilt mycket kunskap om islam. Snarare är det osäkra människor som i sitt sökande efter att bli sedda och betyda något hittat en riktning som verkar kunna fylla de behoven. Och så ger sig inte minst västerländska ungdomar ut i världen med ett nyinskaffat exemplar av ”Islam for dummies” i bagaget och beredskap att tillverka bomber och ta till vapen.
Att rikta vreden och förtvivlan över dådet mot Charlie Hebdo mot islam som religion är både felaktigt och kontraproduktivt. Att inte låta religioner, vilka det vara må, få styra vårt gemensamma liv är en helt annan sak. Samhället måste vara neutralt när det gäller tro men för den skull inte avstå från att uppmärksamma och motverka alla former av religiös fundamentalism.
Det vi behöver är moralregler om hur vi uppför oss mot varandra för att samhället ska fungera. Till exempel den så kallade gyllene regeln som går ut på att vi ska behandla våra medmänniskor som vi själva vill bli behandlade. Eller i omvänd form att vi inte ska göra mot andra det vi inte själva vill bli utsatta för. Den visdomen finns runt om i världen och ingår i en eller annan form i alla de stora världsreligionerna.
Medmänsklighet behöver inte kläs i religiösa termer och förtryck och våld kan aldrig ursäktas med en aldrig så stark tro. Religion - eller ingen religion - är en privatsak.