Hur våra skattepengar används har länge varit en fråga som dominerat den politiska debatten utan att egentligen höras. Vi har sen 1970-talet ställt allt högre ekonomiska krav på det offentliga. Det ska sparas, dras in och verksamheter ska granskas in i minsta öre. När det uppdagas att offentliga medel används till saker vi inte anser de ska gå till får politiker och tjänstepersoner stå till svars. Dyra krogbesök, resor utan tydliga orsaker och annat har fått många att tvingas lämna sina tjänster. Detta är givetvis bra, våra inbetalda skattemedel ska hanteras varsamt, men det finns andra saker som drabbar oss skattebetalare helt i onödan som vi också borde fokusera på. Saker som vi själva är upphov till.
I veckan har en film som spridits på sociala medier uppmärksammat mig på en sådan sak. Nedskräpning. Hur mycket av våra inbetalda skatter går helt i onödan till att plocka upp efter folk som verkar vara helt utan förstånd? Tidigare i somras var det cigarettfimpar som ökade kostnaderna för den gotländska renhållningen och nu uppdagas det att någon eller några inte haft lust att ta sig omaket att åka till återvinningscentralen. De har istället ansett att det är smidigare att lasta bil och kärra full med skräp, snirkla in på småvägar och dumpat sitt avfall i skogen. Förutom att skräpet nu måste tas om hand och köras till återvinningen på bekostnad av oss alla, dras en massa andra processer igång. Det ska utredas om något miljöfarligt spridit sig i naturen. Det ska utredas om någon kan ställas till svars för brott, av polis som troligen har annat att göra. En massa pengar som skulle kunnat användas på betydligt bättre sätt måste nu användas för att någon eller några valt den föga smarta idén att dumpa sin eget skit i skogen.
Det finns fler liknande saker jag retar mig på. Många bilentusiaster har under våren varit upprörda över det höga bränslepriset och då riktat sin ilska mot bränsleskatten. Men några av dem har ändå så pass mycket pengar att de har råd att ta ut sin motorstarka bil och sparra sönder både däck och vägar. Däcken får de givetvis bekosta själva, men de hål som de lämnar efter sig i asfalten blir först en trafikfara för att sedan bli en kostnad när de lagas. En kostnad som du och jag får vara med och betala. Helt i onödan.
I helgen var det troligen någon eller några som brände upp stavhoppsmattan på Gutavallen. ”Troligen” då, som Anna Hrdlicka uttryckte det i en insändare, stavhoppsmattor inte är kända för att självantända. Förutom att det drabbar de som hoppar eller tänkt prova på att hoppa stavhopp, vilka nu inte kan hoppa, blir det troligen regionen som får finansiera inköp av en ny. Återigen pengar som skulle kunna ha använts till något betydligt bättre.
Hur mycket onödiga resurser får inte sättas in för att sanera klotter och fixa till efter den vandalisering inklusive nedskräpning som sker i offentliga lokaler där barn och ungdomar vistas? Jag tänker på skolor och idrottsanläggningar.
Vi behöver nog alla fundera över vilka signaler vi sänder ut. Hur tänker vi när orsaken till alla fimpar anses vara den nya röklagstiftningen? När nedskräpning i Visby skylls på för få papperskorgar? När vagnslaster med skräp dumpade i skogen skylls på dåliga öppettider eller dyra avgifter på återvinningen? Det är i mina ögon helt fel signaler, för vi har alla ett ansvar att ta hand om våra egna sopor.