Under vintern har en diskussion om fejkade nyheter på sociala medier rasat. En analys från det amerikanska valet visade att det under valrörelsens slutskede spreds fler nyheter som var helt uppdiktade än som var sanna.
Vad gör det med demokratin och det fria ordet? Det kommer att ställa stora krav på alla oss medborgare – men framförallt på journalister och medieföretag över hela världen – om något mått av sanning ska kunna upprätthållas.
Och vi ser redan hur taktiken sprids till Sverige. Nyligen berättade Sverigedemokraternas miljöpolitiske talesperson att partiet vill slopa stora delar av SMHI:s anslag. Varför? För att man anser att myndigheten sprider osann propaganda om klimathotet.
Det här är naturligtvis bara trams och lögn. Att klimatförändringarna utgör ett hot mot människan och planeten är ett obestridligt fakta och inte politisk åsikt. Men det är inte heller Sverigedemokraternas mening. De sverigedemokratiska väljarna bryr sig ytterst lite om klimatet.
Det här är en strategi direkt kopierad från Donald Trumps presidentkampanj. Genom att distrahera och lägga rökridåer sprider man desinformation för att skapa ett mer osäkert samhällsklimat.
Det är lätt att tro att fejkade nyheter och desinformation tjänar syftet att sprida lögner. Det är inte helt sant. Målet är att röra upp så mycket damm i samhällsdebatten att alla tvivlar på allting. Alla källor är osäkra. Ingenting är per definition sant – och allting kan vara lögn. Distraktionen är det viktigaste vapnet, och den får oss att känna vanmakt, osäkerhet och rädsla.
Låt oss ta ett exempel. Varje gång det dyker upp historier som kan skada Donald Trump slänger sig den tillträdande presidenten ut på twitter och skriver något vanvettigt för att avleda uppmärksamheten. Istället för att det skrivs nyhetsartiklar om Trumps korrupta affärer och skumma band till Ryssland ägnas istället spaltmeter åt den senaste illa formulerade 140-teckenskränkningen.
Och naturligtvis är inte en sverigedemokrats snurriga inlägg i klimatfrågan att jämföra med USA:s tillträdande presidents galenskap. Men metoderna är desamma.
Och vår känsla av osäkerhet och förvirring är likadan. Samtidigt som de sociala medierna svämmar över av nyheter som är lögn, och vissa politiska företrädare avleder uppmärksamheten, lider samhällsdiskussionen stor skada.
Men naturligtvis står vi inte maktlösa inför detta. Det kommer att kräva mod av journalister att våga avstå från de nyheter som lockar klick och genererar delningar på Facebook. Det kommer kräva tålamod av alla oss medborgare att vara källkritiska och rakryggade inför den strida ström av lögner i sociala medier.
Och det kommer att krävas att alla politiker som vill stå upp för anständighet och sanning att inte välja politiska metoder som kan verka effektiva, men som på lång sikt trasar sönder tilliten. Det går att ha en politisk diskussion där vi är oense – utan att den för den sakens skull bygger på lögner och osanning.