Inför ett val på 1960-talet hade Folkpartiet som argument för att rösta på partiet: Stärk oppositionen! Att det skulle hamna i regeringsställning räknade partiet inte med.
Valsystemet var visserligen annorlunda då. Det var två kammare där Socialdemokraterna hade egen majoritet i den ena. Riksdagens sammansättning förändrades endast gradvis.
Poängen är att de socialdemokratiska framgångarna i flera val, 1958 till 1964, gav S-regeringen stabilitet att genomföra sitt projekt att bygga ut den offentliga välfärden, vars pris var höjda skatter. Visst fanns bakslag, som en S-förlust i kommunalvalet 1966. Men i valsystemet med tvåkammarriksdag var regeringsmakten inte hotad för S av enstaka bakslag.
Valet 1968 blev en stor framgång för S. Året därpå blev Olof Palme S-partiledare och statsminister. Hans första val på de posterna var till nya enkammarriksdagen 1970. Partiet fick drygt 45 procent. Välfärdsprojektet fortsatte.
I valet 1973 var det nära att S förlorade regeringsmakten. Det blev likaläge mellan vänsterblocket och de borgerliga partierna. Det blev under S-regeringarnas sex år på 70-talet som välfärden byggdes ut till den omfattning som vi kommit att vänja oss vid. De åren genomfördes också viktiga lagar för de anställdas trygghet. När de borgerliga partierna vann valet 1976 hade de ingen plan för hur de skulle regera. I förhandlingarna efter valet sköts den svåra frågan om kärnkraften upp och resulterade i en regeringskris två år senare, när de borgerliga regeringspartierna inte kunde enas om kärnkraften. Sitt första regeringsår efter valet 1976 lade den borgerliga regeringen fram 19 propositioner.
Det var knappt hälften jämfört med de 43 som den borgerliga regeringen lade fram efter valet 1991. Den var målmedveten och styrde om samhället i borgerlig riktning, med många marknadslösningar. Den var en minoritetsregering, ledd av Carl Bildt (M). Men främlingsfientliga och högerpopulistiska Ny Demokrati stödde nästan alla Bildtregeringens förslag. Den borgerliga regeringen efter valet 2006 var också målmedveten och sänkte en mängd skatter och totala skattekvoten. En lägre andel av bnp gick till välfärd.
Om det blir en borgerlig regering efter årets val kommer det bli en målmedveten, inte en som efter valet 1976. Detta även om den är i minoritet, som efter valet 1991. Dess stödparti, liknande Ny Demokrati 1991, i form av Sverigedemokraterna kommer att ge sitt stöd till i princip alla en borgerlig regerings förslag.
Moderaterna har nu en plan för att regera även om allianspartierna blir mindre än de rödgröna, enligt Dagens industri webb 9/8. Samtal ska föras med SD i riksdagen, utskott och utredningar.
En röst på ett borgerligt parti, eller på Sverigedemokraterna, i årets val kommer inte att vara en röst på en stärkt opposition som en röst på Folkpartiet på 60-talet var. Det blir en röst på marknadslösningar, likt 1991, och på sänkta skatter, likt 1991 och 2006. Bara en röst på S är en garant för en regering som sätter den offentliga välfärden främst.