Vi ska bli fler på Gotland. För nu drar det igång, arbetet med att återigen rekrytera och utbilda personal för militära ändamål här på ön. Eftersom här inte längre finns något regemente ska uppbyggnaden av det som kallas Stridsgrupp Gotland skötas från fastlandet. Det kan ju kännas lite märkligt men kompetensen måste naturligtvis tas där den finns och det tycks i det här fallet vara på P4 i Skaraborg. Och även om en och annan av de som anställs förmodligen redan bor här kommer det att bli nya gotlänningar när mer än 160 nya fasta heltidsjobb tillkommer.
Det här är en följd av den försvars-överenskommelse som gjordes i våras och där tre av oppositionspartierna, Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna, gjorde upp med regeringen. Som någon kanske erinrar sig utpekades försvaret som ett lämpligt område för breda uppgörelser redan i Decemberöverenskommelsen.
Det gällde däremot inte när den borgerliga Alliansregeringen avskaffade den allmänna värnplikten i fredstid 2010 med tre rösters övervikt i riksdagen.
Och nog är det lite ironiskt att när Sverige får en försvarsminister som både verkar ha reellt inflytande och åtnjuta allmän respekt är det inte en moderat yrkesmilitär utan en socialdemokratisk journalist.
Medan Moderaterna fortfarande höll på att vakna upp ur Reinfeldt-Borg-förtrollningen och återgå till sina vanliga åsikter i den ena frågan efter den andra såg Folkpartiet sin chans att sno försvarsvänliga M-röster. Jan Björklund och kompani la sig på en så hög nivå på försvarsanslagen att de hamnade utanför uppgörelsen och var säkert nöjda med att framstå som mest generösa i sammanhanget.
Centern och Kristdemokraterna ville inte framstå som sämre försvarsvänner, trots sina år i regeringsställning, och kontrade med Natomedlemskap, tvärt emot vad de tidigare tyckt. I båda partierna föregicks besluten av långa debatter där minoritetsröster hördes framföra stark oro för en rubbad balans i närområdet, för att ingå i en kärnvapenallians och för högre försvarsutgifter. Farhågor som är högst berättigade.
Ett Natomedlemskap skulle inte bara bli dyrare utan minska vårt självbestämmande. Som medlem av en försvarsallians har ett land förpliktelser gentemot de andra medlemmarna. Natovänner brukar påpeka att det inte är obligatoriskt för en medlemsstat att delta i andra alliansländers krig. Men om det är frivilligt åt ena hållet är det givetvis likadant åt det andra. Och vad är då tryggheten värd?
Ett svenskt Natomedlemskap skulle ställa Finland i en mellanposition de knappast vill ha. En lång landgräns mellan Nato och Ryssland skulle vrida klockan tillbaka till tider vårt östra grannland knappast vill minnas.
Det finns ingen anledning att vara eftergiven eller tigande gentemot Ryssland men inte heller att öka spänningen i vårt närområde genom att utöka Nato.
Och historien har lärt oss att inte heller den ledande stormakten i alliansen stått för det goda i alla lägen. Sverige gör klokt i att inte ingå i en kärnvapenallians.