I gårdagens GT kunde vi läsa om Ulf Rinblad och hans mamma Kristina som bägge har sjukdomar som gör det svårt för dem att klara av sina vardagsbehov fullt ut. Ulf och hans mamma vill ha hjälp av regionen med städning, men biståndshandläggaren på regionen informerar dem om att den hjälp som de vill ha är billigare och mer flexibel om de väljer en privat lösning.
Detta är något som många inte känner till. När hjälpbehoven inte är så stora är regionens hemtjänst dyrare än en privat lösning med rutbidrag. Detta då offentlig verksamhet inte är berättigade till den statliga subventionen som rutbidraget är.
Så när personer med ett hjälpbehov, som förr hade sköts av regionen, blir hänvisade till privata lösningar då de är billigare, registreras inte heller deras hjälpbehov.
När personerna senare i livet får ännu svårare att sköta sina vardagssysslor och får rätt till hjälp som de skulle kunna be regionen om har de redan ett väl upparbetat samarbete med en privat aktör som också kan erbjuda de tjänster som personerna nu har rätt till och dessutom subventionerat av regionen.
Borgerliga politiker försvara denna snedvridning av konkurrensen med näbba och klor. Men när regionen exempelvis genom Daglig verksamhet skapar vettig sysselsättning till människor som står långt ifrån arbetsmarknaden och verksamheten skulle kunna bli lönsam blir det alltid ett ramaskri från borgerligheten.
Möjligheten att tjäna pengar går alltid före samhällsnyttan för de borgerliga partierna.
Från borgerligt håll hörs också lovord för rutreformen då den enligt förespråkarna skapat så många nya jobb.
Det skulle vara intressant och undersöka hur många nya jobb som egentligen skapats, men då de med små hjälpbehov inte registreras är den undersökningen mycket svår att göra. Jag tror att de flesta jobb som de privata aktörerna gör är jobb som annars den offentliga omsorgen skulle ha gjort. Om min tes är riktig innebär det att anställda bara bytt arbetsgivare och inte i egentlig mening fått nya arbetsuppgifter.
Visst har rutbidraget skapat en marknad som tidigare var svart och osynlig. En del svarta jobb har blivit vita, men vi vet att det fortfarande finns personer som hellre smiter ifrån skatter än anlitar seriösa företag. Visst har det fokus som riktats mot rutbranschen öppnat upp ögonen på många om den möjlighet som finns att få hjälp med både det ena och det andra i sina hem.
Men huvudsysslan för de privata välfärdsarbetarna är fortfarande det som förr kallade hemhjälp och den konkurrensfördel de privata aktörerna fått genom rutsystemet har gjort att ännu fler kommun- eller regionanställda fått en ny arbetsgivare, men fortsatt med samma arbetsuppgifter.
Borgerliga partier har aldrig tyckt om offentliga verksamheter där privata aktörer kan tjäna pengar, och införandet av rutbidragen har tjänat de borgerliga väl. Dels genom att de privata aktörerna får stora konkurrensfördelar vilket leder till fler anställda i privata företag, och dels att den offentliga verksamheten tappar kundunderlag vilket enlig borgarna beror på den valfrihet som privata företag medför.
Att reformen bara marginellt lett till fler jobb och att valfriheten begränsas av att de med hjälpbehov inte kan välja ett offentligt alternativ utan att behöva betala ett högre pris det är det tyst om i debatten.