Vi befinner oss i en osäker omvärld. En möjlig lågkonjunktur, uppenbart klimathot, Sverige plågas av skjutningar, vi har en välfärd som behöver enorma investeringar. Och samtidigt så har arbetslösheten sjunkit kraftigt i vårt land. Sysselsättningen är ledande i Europa. Svensk ekonomi är stark.
Så vi har stora möjligheter att ta oss an de här svåra utmaningarna vi har framför oss. Men då behöver Sverige en handlingskraftig regering.
Så inledde Stefan Löfven (S) sin presskonferens i går efter att Centerpartiet tidigare informerat om att de valt att säga nej till de konkreta förslag till regeringsunderlag som förhandlats fram under den senaste veckan.
Men det räcker inte med en handlingskraftig regering. Det behövs också en politik som minskar klyftorna och inger hopp.
De flesta är nog överens om att den ökande otryggheten och ojämlikheten är det största samhällsproblemet eller bär skuld till det flesta av de problem vi ser i dagens samhälle. Segregeringen finns och ökar i många delar av samhället. Segregeringen ökar mellan skolor, mellan stadsdelar, mellan stad och land och mellan de som har och de som inte har. Osäkra anställningar, osäkra stadsdelar och osäkra liv ger osäkra människor som kan ta desperata beslut.
Det är följder av ojämlikhet som vi ser i Frankrike där medborgare med gula västar protesterar mot den politik som förts och förs.
Till Svenska Dagbladet säger Veronika Wand-Danielsson som är Sveriges ambassadör i Frankrike, med postering i Paris: ”De protesterar mot ökande sociala klyftor och vad de upplever som stora skillnader i levnadsvillkor mellan stad och landsbygd. Kraven är ökad köpkraft och ökad social rättvisa.”
På frågan om folket står bakom protesterna svarar hon: ”Ja, dryga 70 procent av franska folket visar förståelse för Gula västarnas missnöjesyttring.”
Det känns med andra ord skönt att Stefan Löfven (S) och Socialdemokraterna vägrar gå med på de mycket långtgående nyliberala krav som Centerpartiet ställt för att stödja en socialdemokratiskt ledd regering. Krav som är så extrema att Centerpartiet inte ens lyckades få med sina borgerliga kollegor på dem under deras åtta år i regeringsställning.
Lägre löner för vissa grupper ger ringar på vattnet för andra grupper och blir till en nedgående lönespiral där människor som redan lever på gränsen riskerar att få det ännu sämre. Lättare för arbetsgivare att fritt säga upp vem de vill ger osäkrare anställningsskydd. Friare hyresmarknad som riskerar att höja hyrorna i områden med stor bostadsbrist och därmed skapa ännu större segregering mellan stadsdelar och landsdelar.
I och med Centerpartiets nej, finns det, just nu är nog bäst att tillägga, inget underlag för en socialdemokratiskt ledd regering med Stefan Löfven som statsminister. Sent på eftermiddagen lät även Liberalerna meddela att de tänker rösta på sin egen budget, vilket nu ger Sverigedemokraterna makten att välja vilken budget som ska gälla för 2019. Så löftet om att inte ge SD inflytande över politiken höll inte längre än så, något vi även fått erfara här på Gotland. Med den inställningen har vi snart en M och KD regering med stödpartierna L, SD och C och en politik som för oss allt närmare det utanförskap som de Gula västarna ger uttryck för i Frankrike.