Socialdemokraterna och LO kallas två grenar på samma träd. Trädet är arbetarrörelsen. Facklig-politisk samverkan är ett begrepp på området.
Det sägs vara arbetarnas fackföreningsrörelse som startade socialdemokratiska partiet, även om arbetarnas fack Landsorganisationen, LO, är grundat 1898, nio år senare än Socialdemokraterna.
Runt 1900 var det inte konstigt att arbetarnas fackförening startade ett parti och verkade via det. Men man ska veta att många arbetare alltid har röstat med andra partier än Socialdemokraterna.
De första åren för LO och S fanns två större partier utöver Socialdemokraterna. De var Liberalerna och Allmänna valmansförbundet, senare Högerpartiet eller Moderaterna.
Runt 1910 tillkom Bondeförbundet, senare Centerpartiet. Det röstade främst bönder på.
1917 splittrades S när ett parti till vänster om S uppstod. Det var kommunistiskt och i sin tur splittrades det. Till det kom högerextrema partier på 30-talet.
Snabbt kom S att samla en majoritet av arbetarnas röster. Från 30-talet växte partiet över 41 procent av alla röster och hade till 1976 aldrig under 43,6 procent i riksdagsval. Att S och LO samt dess förbund skulle verka via S var givet dessa årtionden.
Valet 1991 var en stormsvala. Högerpopulistiska Ny Demokrati fick många yngre, manliga arbetares röster. Och det har alltid funnits arbetarborgare, personer med värderingar som gjorde att de röstade borgerligt.
När S blivit ett mindre parti, runt 30 procent nu i tre riksdagsval, får fackförbund och LO svårare att motivera sitt penningstöd till S.
Några fackförbund i LO har slutat att ge pengar till S utöver det som ges via LO. När nu Kommunal beslutat att inte längre ge pengar, tre miljoner kronor per år, är det en del av den trenden.
Ordföranden Tobias Baudin meddelade det på måndagen. Pengarna kommer att vara till bättre användning i Kommunal, menar han. Det är möjligt. Kanske är det lika bra att fack som Kommunal bedriver opinionsbildning själva bland sina medlemmar.
Tydligen har beslutet varit på gång en tid. Men det görs ändå koppling till politiken i januariavtalet, som ligger mer i mitten och till höger på en del områden.
S har ju svårare att föra sin politik när partiet nu är mindre än förr. Partiet måste kompromissa med andra partier, varav de flesta ligger till höger om S. Förd politik hamnar därmed längre till höger om S politik och mer till höger jämfört med var LO och Kommunal står.
För Kommunal, och andra i LO, gäller det att fundera på vad som är alternativet. Vore det bättre om S inte kompromissade och i stället lät en moderatledd regering regera, med underlag inte bara från allianspartierna utan även Sverigedemokraterna?
Näringslivet slutade ge de borgerliga partierna penningstöd runt 1960. 1965 infördes ett offentligt, skattefinansierat, partistöd. Det är partiernas främsta intäktskälla nu.
Några partier, främst de till höger, får också privata donationer och reglerna för dem är bland de mest otydliga i Sverige bland demokratierna.
För Fackföreningar, som Kommunal, gäller det att göra som näringslivet gjort i runt femtio år med stora penninginsatser: att opinionsbilda för sina intressen.
Den opinionsbildningen har kunnat verka i det fördolda men har bidragit till samhällets och politikens högerglidning i flera årtionden nu.